Selfie!
Dagens tanke har jag gått och grubblat på sedan jag gick på folkhögskola. Min friluftslivslärare sa just det som är dagens rubrik:
”Allt man gör är självporträtt”
Det är möjligt att den tanken dykt upp tidigare på bloggen, i så fall i någon upplagd predikan, men idag vill jag i alla fall återkomma till den.
Det som ligger bakom orden är att så fort vi ägnar oss åt något sorts skapande verksamhet så blir det ofrånkomligt så att det jag gör inte blir likadant som det du gör. Din tavla blir inte som min. Det beror förstås på att vi är olika skickliga (när det kommer till målning sätter jag min slant på att du är bättre) men också på att vi tänker olika och arbetar utifrån olika perspektiv.
Det vi skapar bär alltså spår av oss själva.
Jag har skrivit några inlägg om kristen skapelseteologi på senaste tiden. Som jag ser det kan vi nog ha en hel del glädje av dagens citat när vi funderar på Guds förhållande till kosmos.
Det står i bibeln att Gud skapade människan till sin avbild (det är också smärtsamt tydligt att den ende som riktigt lever upp till det är Jesus Kristus) men om man ser lite större på det hela så bär egentligen hela kosmos på sätt och vis på en slags gudsavbild.
Allt Gud skapar bär spår av Gud själv.
Enligt den kristna tron så är Gud skild från sin skapelse. Skapelsen har sitt ursprung hos Gud och är beroende av Gud men den är inte del av Gud själv. Gud är närvarande överallt i skapelsen men finns också bortom eller vid sidan om (eller hur man nu ska säga det) sin skapelse.
Man kan likna Gud vid en konstnär eller en diktare vars själ på ett sätt är nedlagt i det hon skapat. Det är en otillräcklig bild (för en konstnär finns ju egentligen inte alls närvarande i sitt verk sedan det väl är färdiggjort) men jag tror den säger mycket ändå om hur något kan ha en egen existens och ändå nästan vara en del av en själv.
Einstein med en dockkopia.
Läs gärna lite mer om skapelseteologi, eller varför inte om selfies?
Lämna ett svar