Jag har den senaste tiden läst en uppsats i tidskriften ingång om det som brukar kallas ”tjänstegåvorna”. Den bibliska grunden för talet om dem är de här raderna ur efesierbrevet:
”Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet. Vi skall inte längre vara barn och låta oss drivas omkring av alla lärovindar, inte vara lekbollar för människorna, som vill sprida villfarelse med sina bedrägliga påfund.” Ef 4:11-14
Som du ser markerade jag orden ”profeter, förkunnare, herdar och lärare” (och sedan markerade jag ”lekbollar” också längre ner i texten för att påminna om att även Paulus kan uttrycka sig dråpligt).
Det finns förstås en stor risk när man läser såna här verser eftersom det är svårt för oss att veta exakt vad Paulus lade i just de orden men terminologin används en hel del i vår tid. Speciellt i riktigt karismatiska miljöer som livets ord. Jag tror dock inte man behöver se det som väldigt ”övernaturliga” företeelse utan kanske snarare som personlighetsdrag och talanger som på olika sätt behövs för att bygga upp Kyrkan. Det framstår ändå klart ur texten att det ska till en rad olika sorters gåvor för att Kyrkan ska må bra, mogna och växa.
För mig personligen så känns det lite skönt att se på listan och tänka att inte alla måste kunna allt. Det kan lätt bli att man stirrar på hur andra är och tror att man borde vara mer som dem men det kanske är fullt tillräckligt av mig att vara till exempel en lärartyp (vilket jag tror att jag är, jag tycker om att försöka förklara saker och lura på hur saker hänger ihop) och inte allt möjligt annat.
Samtidigt är det en utmanande vers för Svenska Kyrkan där det ofta mer eller mindre blir som att de anställda är de som utgör församlingen. För då blir mångfalden av gåvor för liten.
Uppsatsen kommer mot slutet fram till att i en så sekulariserad kultur som vår vore det viktigt att också satsa på de mer utåtriktade gåvorna, de som skapar nya gemenskaper och drar nya människor till tron. Såna personer kanske har väldigt svårt att hitta sig en plats i vår nuvarande kyrkostruktur. Vi borde kanske uppmuntra alla fiskare mycket mer?
Vad tänker du om tjänstegåvorna? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar