Häromdagen skrev jag om och lade upp gamla bilder på Nathan Söderblom. Det gjorde jag egentligen mest som upptakt till det här kortet som jag gärna vill visa dig.
Mannen som ses besöka Nathan Söderblom i biskopsgården i Uppsala heter Sundar Singh och han är sedan tidigare en person vars liv jag fascineras av.
Sundar Singh föddes som Sikh år 1889, vilket man kan se på efternamnet Singh. Han blev kristen när hans mor dog och han var 14 år. Han hjälpte sjuka och började långa missionsvandringar i bergen. Han höll fast vid den indiska kulturen och blev därför, trots att han var kristen, en ”sadhu”, en vandrande asket i saffransgula kläder. Efter sina långa barfotaresor kallades han även ”de blödande fötternas apostel”. Han var i kontakt med de europeiska missionerande kyrkorna och var en kort tid inskriven på ett prästseminarium men det var inte något som passade honom.
Det finns många fascinerande men också märkliga berättelser om Sadhu Sundar Singh men det här kanske är den märkligaste. Jag citerar från wikipedia:
”1912 lyckades han med stor ansträngning och efter ett ihärdigt letande, finna en kristen eremit i berget Kailash vid gränsen till Himalaya. Eremiten var en 300 år gammal man, som var så hårig att han såg ut som ett djur. Han levde i en grotta, och livnärde sig på frukt och vilda växter i närheten. Han hade en gammal handskrift med de fyra evangelierna på grekiska hos sig, som han fått av en vän till Frans Xavier. Eremiten berättade att han övervintrade genom att värma sig på de vilda björnar som kom in i hans håla om vintern. Han hade gåvan att gå ut ur kroppen och in i andevärlden, och berättade om sina apokalyptiska syner. Han kallades sedermera för ”Maharishin av Kailash”, och rönte stor uppmärksamhet i västvärlden. Maharishin berättade att de fanns 24000 sadhun som var hemliga kristna, inom den s.k. Sannyasi-missionen. Denna uppgift blev bestyrkt av Sundars erfarenhet, men hade svårt att bli trodd i västvärlden.”
Sundar Singh verkade länge bara i Indien men fick längre fram i livet ryktbarhet utomlands och under de sista elva åren av hans liv reste han runt i världen och gjorde otroligt uppmärksammade framträdanden där han talade om bönen och det inre livet.
1922 kom han så också till Sverige och mötte Nathan Söderblom som var djupt fascinerad av honom och skrev en bok om Sundar Singh.
Sundar Singh hade flera gånger gjort envisa försök att vandra in i det slutna Tibet och predika. 1929 gjorde han det en sista gång. Hans hälsa var då dålig. Ingen vet vad som hände med Sundar Singh sedan (på wikipediasidan står det förvirrande saker här men som jag förstått det försvann Sundar Singh helt enkelt i Tibet).
Har du hört om Sundar Singh tidigare eller är han helt bortglömd nuförtiden?
Lämna ett svar