Kvinnor so gått på strykjärnskurs. Okunskap är ett hinder att övervinna. Och kanske rädsla?
Inom äldre tiders svensk fromhet har man ibland gärna försökt skissa hur det brukar gå till när någon kommer till tro och mognar i den. Det kan till exempel kallas ”nådens ordning”. På vägen till en tro som kan bära i livets svårigheter mötte man förstås på problem. Det fanns hinder att övervinna. Dessa kallade man (visst är väl detta en korrekt beskrivning? Säg ifrån om du har bättre kolla än jag!) för ”salighetshinder”. Sånt som hindrar att en stadig tro.
Jag har letat och försökt hitta nån förteckning på vilka dessa salighetshinder var men hittills har jag gått bet. Jag kan alltså inte värst mycket i ämnet om nu någon trott det. Däremot har jag ibland funderat kring själva ordet salighetshinder. Det har en uppfordrande ton. Man förstår att det faktiskt är så att det är viktigt att ta på allvar det som står i vägen för att någon ska kunna komma till tro.
Hjälp mig nu fundera vidare på detta. Vilka är de största salighetshindren idag?
Jag har gissningar själv. Jag tänker då på att många har som utgångspunkt att den kristna tron är irrelevant idag, att kyrkan är en plats det känns lite skrämmande att gå till, att de som går dit inte alls är som jag utan på något sätt är helt annorlunda. Den sortens föreställningar blir ett hinder för att kunna vara öppen för det kristna budskapet.
Jag tänker också på rena tillgänglighetshinder. En präst jag känner har påpekat att för en hörselskadad (som faktiskt väldigt många är fast det inte syns) är kanske en dålig ljudanläggning ett salighetshinder på så sätt att den gör det omöjligt att vara delaktig i gudstjänsten. Detsamma gäller förstås allt annat som har med handikappanpassning och tillmötesgående att göra.
Ett annat salighetshinder är de mycket låga förkunskaper om kristen tro som många har. Det gör i och för sig att många felaktiga föreställningar försvunnit hos unga men å andra sidan är det så låååång startsträcka om man vill förklara den kristna tron till någon som inte alls mött den.
De kristna själva är alltid ett problem. Risken är att man har en negativ syn på kristna och inte för allt i världen skulle vilja vara som man tänker sig att de är. Jag läste nånstans att om det förr var så att många hade svårt med de kristna för att de såg dem som ”övermoraliska”, överdrivet noggranna och moraliserande så har det kanske gått så långt nu att en del kristna ses som rakt av omoraliska genom att inte stå för samma moraliska värderingar som omhuldas av samhället i stort (till exempel en tolerant syn på andra religioner eller på samkönade relationer). Om du har funderat på det får du MYCKET gärna skriva en kommentar!
Många inslag i bibeln är säkert också hinder som gör att det kan vara svårt som intellektuellt hederlig person att ta till sig den kristna tron. Ta till exempel alla under och övernaturliga inslag i Bibeln. Går det att tro på sånt?
Tänk nu lite och skriv sedan. Vad tror du är det största hindret idag för att människor ska kunna ta till sig den kristna tron?
Lämna ett svar