Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Självspillingarnas trappa i Skälvum

Trappan bredvid "stigluckan" in till kyrkogården i Skälvum.

Trappan bredvid ”stigluckan” in till kyrkogården i Skälvum.

Om man besöker Skälvums kyrka längs vägen mellan Götene och Lidköping (och det tycker jag man ska göra för den är jättefin och unik som välbevarad medeltidskyrka) så går man in på kyrkogården genom en liten portal, en så kallad stiglucka.

Precis bredvid stigluckan finns en trappa över muren. Det verkar helt ologiskt eftersom det finns en så fin port.

När jag frågat folk om trappan har jag fått höra att trappan användes för att bär in kistorna till ”självspillingar”, sådana som tagit sitt liv, in på kyrkogården för att begravas eftersom de inte tilläts ta den riktiga ingången.

Tack vare facebookgruppen ”kyrkor, kapell och heliga hus” fick jag tag i denna mycket givande artikel just om sådana trappor in till kyrkogårdar. Sådana finns tydligen på många ställen och överallt säger man samma sak. Det var en trappa för att bära in självmördare.

Viss logik verkar det finnas i det. Dels var porten in till kyrkogården en mycket laddad passage, det kan man ju se på att man byggde den så imponerande. Det handlade om en gestaltning av vägen in på helig mark.

Ända sedan medeltiden rådde det förbud mot att begrava självmördare inne på kyrkogården. De fick brännas eller begravas i skogen, gärna avsides vid en sockengräns. Det där är i våra moderna ögon ett väldigt grymt och skambeläggande sätt att behandla en redan hårt drabbad familj där någon tagit livet av sig. Det känns då skönt att tänka att gamla tiders människor tydligen också tyckte att det var alltför hårt att inte tillåta begravning i vigd jord i det läget. Med tiden verkar man allt oftare ha åberopat särskilda skäl (som att man inte var vid sina sinnens fulla bruk) som anledning att trots allt ändå ge den döde en begravning innanför muren. Ofta fick de ligga långt ut mot muren på norrsidan (den minst fina platsen) och så fick de alltså inte komma in genom stigluckan utan bäras över muren. Begravningsordningen var också förenklad.

Ändå är det rätt konstigt med trapporna. Grejen var att gamla tiders kyrksocknar var väldigt små och självmord vad dessutom väldigt ovanliga. Verkar det vettigt att bygga en särskild stentrappa för att bära en kista över var 20e-30e år? Nej, eller hur.

Författaren till artikeln jag länkat till ovan menar att det istället var rent praktiska skäl som låg bakom trappan. Det gick ofta fribetande djur lite varstans och även inne på kyrkogården växte det begärligt hö som de kunde vilja komma åt. Därför hade man muren och därför var den ordentligt stängd. Troligen låst också. Därför kunde man inte komma igenom stigluckan till vardags och så kunde trappan bli en enkel vardagsväg in på kyrkogården.

Ändå har man alltså (och förmodligen i långa tider) sagt att trappan är för självspillingar. Kanske var det så mycket av pedagogiska skäl? När man såg trappan gick tankarna till att den som tagit sitt liv inte fick begravas riktigt värdigt och så blev det som en varning att ge sig på sådant. För mig verkar det vara en rimlig tanke!

Vad säger du? Har du nån trappa över muren vid din kyrka?

 

Kommentarer

11 svar till ”Självspillingarnas trappa i Skälvum”

  1. Profilbild för Ensamma mamman

    Intressant inlägg om nåt jag absolut inte vet ett dyft! Verkar vara en vacker kyrka! Blev nyfiken…!

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Kyrkan är nog betydligt mycket mer unik än trappan över muren tror jag. Här är några stämningsbilder också http://blogg.svenskakyrkan.se/vandravagen/2013/09/14/en-disig-morgon-vid-skalvum-och-husaby-kyrka-fotoblogg/

      Den är väl värd ett besök får jag säga.

  2. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Den här synen på självmördare är skrämmande och även om den inte längre är kyrkans hållning (tack och lov), så är fortfarande skamstämpeln närvarande. Och då ska man komma ihåg att det dör ca fyra ggr fler människor/år i självmord (och som randnotis i fallolyckor) än i trafikolyckor, som generera ett omfattande säkerhetsarbete med nollvision och hela köret. Det är olika status i olika dödsorsaker, gäller även cancer med det rosa bandet för bröstcancerforskningen, det blåa för prostata dito men inget brunt band för den anonyma tarmcancern som fler dör av,,,

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det är viktigt det du skriver. Olika dödsorsaker värderas olika, en del är mer skamliga än andra. Man kan också tänka på den stora skammen kring psykisk ohälsa som ofta hänger ihop med självmorden. Det kunde gott behövas en nollvision där men skammen gör kanske att samhället inte prioriterar det som det borde.

  3. Profilbild för Rebella

    Intressant! Mest förvånad blir jag över att sådana konstruktioner för att hålla djur ute behövdes så sent. På 1800-talet är det väl ändå på de allra flesta håll mycket länge sedan djur strövat fritt omkring, och man övergått till att inhägna hagarna istället för åkrarna. Jag antar att det var tradition att hålla kyrkogårdens portar låsta. Undras när man slutade med det?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag kanske är fel ute med betesdjuren på 1800talet men det finns en del tragikomiska skildringar från trakten på 1600-talet eller så där (jag tror det var vinninga eller något sådant) det varit segdragna konflikter mellan präst och församling kring stängsel som behövde rustas upp för att säkra gravfriden från grävande djur. Det skulle vara intressant att veta mer om hur man låste portarna, det fanns kanske symboliska föreställningar kopplade till det också?

      1. Profilbild för Rebella

        Den artikel du länkar till säger – jämrans, det går inte att kopiera text därifrån för radbrytningen blir åt fanders. Nå, men s. 7. Exakt vilken tid som åsyftas då ”betande och bökande djur under en stor del av året gick lösa” framgår inte, men om trappan ifråga byggdes 1858 ger ju artikeln vid handen att dessa lösspringande djur var vanliga då. Jag betvivlar det – men kan ha fel!

        1. Profilbild för Tomas Jarvid

          Det låter som att du har koll så jag tror dig. Stenmuren var helt klart en med tiden förfinad version av äldre tiders stockverk däremot. Strängt taget finns det väl inget behov av att låsa grinden för djurens skull i vilket fall, det måste funnits något annat skäl?

          1. Profilbild för Tomas Jarvid

            Välkommen till Vandra Vägen också förresten!

          2. Profilbild för Rebella

            En olåst grind kan människor slarva med att stänga, och sen ställer boskapen till med elände.

            Jag kommer från en landsända där man släppte korna på skogen in på 1900-talet och jag har uppfattat det som minst 200 år efter sin tid. Å andra sidan kan det på annat håll ha förblivit hur fattigt folk gjorde, som inte ägde egna betesmarker? Men visst kan det ha funnits andra skäl till att låsa. Jag har förresten sett en begravningsplats i USA som låstes över natten och åtminstone en del judiska begravningsplatser gör samma sak. De judiska begravningsplatserna frukar väl vandalisering men annars förstår jag verkligen inte skälet.

          3. Profilbild för Tomas Jarvid

            I artikeln handlade det ju om en smålandskyrka och där gick säkert korna friare än här gissar jag. Nej det verkar lite konstigt att låsa grindarna men om man nu kunde komma över ändå så var det väl ok antar jag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.