Trappan bredvid ”stigluckan” in till kyrkogården i Skälvum.
Om man besöker Skälvums kyrka längs vägen mellan Götene och Lidköping (och det tycker jag man ska göra för den är jättefin och unik som välbevarad medeltidskyrka) så går man in på kyrkogården genom en liten portal, en så kallad stiglucka.
Precis bredvid stigluckan finns en trappa över muren. Det verkar helt ologiskt eftersom det finns en så fin port.
När jag frågat folk om trappan har jag fått höra att trappan användes för att bär in kistorna till ”självspillingar”, sådana som tagit sitt liv, in på kyrkogården för att begravas eftersom de inte tilläts ta den riktiga ingången.
Tack vare facebookgruppen ”kyrkor, kapell och heliga hus” fick jag tag i denna mycket givande artikel just om sådana trappor in till kyrkogårdar. Sådana finns tydligen på många ställen och överallt säger man samma sak. Det var en trappa för att bära in självmördare.
Viss logik verkar det finnas i det. Dels var porten in till kyrkogården en mycket laddad passage, det kan man ju se på att man byggde den så imponerande. Det handlade om en gestaltning av vägen in på helig mark.
Ända sedan medeltiden rådde det förbud mot att begrava självmördare inne på kyrkogården. De fick brännas eller begravas i skogen, gärna avsides vid en sockengräns. Det där är i våra moderna ögon ett väldigt grymt och skambeläggande sätt att behandla en redan hårt drabbad familj där någon tagit livet av sig. Det känns då skönt att tänka att gamla tiders människor tydligen också tyckte att det var alltför hårt att inte tillåta begravning i vigd jord i det läget. Med tiden verkar man allt oftare ha åberopat särskilda skäl (som att man inte var vid sina sinnens fulla bruk) som anledning att trots allt ändå ge den döde en begravning innanför muren. Ofta fick de ligga långt ut mot muren på norrsidan (den minst fina platsen) och så fick de alltså inte komma in genom stigluckan utan bäras över muren. Begravningsordningen var också förenklad.
Ändå är det rätt konstigt med trapporna. Grejen var att gamla tiders kyrksocknar var väldigt små och självmord vad dessutom väldigt ovanliga. Verkar det vettigt att bygga en särskild stentrappa för att bära en kista över var 20e-30e år? Nej, eller hur.
Författaren till artikeln jag länkat till ovan menar att det istället var rent praktiska skäl som låg bakom trappan. Det gick ofta fribetande djur lite varstans och även inne på kyrkogården växte det begärligt hö som de kunde vilja komma åt. Därför hade man muren och därför var den ordentligt stängd. Troligen låst också. Därför kunde man inte komma igenom stigluckan till vardags och så kunde trappan bli en enkel vardagsväg in på kyrkogården.
Ändå har man alltså (och förmodligen i långa tider) sagt att trappan är för självspillingar. Kanske var det så mycket av pedagogiska skäl? När man såg trappan gick tankarna till att den som tagit sitt liv inte fick begravas riktigt värdigt och så blev det som en varning att ge sig på sådant. För mig verkar det vara en rimlig tanke!
Vad säger du? Har du nån trappa över muren vid din kyrka?
Lämna ett svar