Nu har jag allt! Vänta, där borta är en finare!
Ett spår Tom Wright återkommer till i ”helt enkelt kristen” är skönheten. Han beskriver träffande hur det är att drabbas av skönhetsupplevelser. Gripande dramatik, musik, målning eller vad det nu kan vara gör något med oss. Vi öppnar upp oss och höjer blicken bortom allt det vi gnetar och stretar med i vardagen.
Dessutom väcker skönheten en törst efter mer. Vi önskar att vi kunde hålla kvar det där magiska ögonblicket men det är hopplöst flyktigt och snart är det borta igen.
Wright beskriver skönheten som ekot av en röst. En vag ledtråd, något som väcker undran över hur det ändå kan finnas så mycket skönt i världen. Kanske som ett slags skönhetens gudsbevis även om det inte är lätt att beskriva det så. Allt vackert är inte gott och allt gott är inte vackert.
Jag stötte ihop andra ord om samma sak hos kyrkofadern Gregorios av Nyssa. Han sade att
”När livet är som bäst är det törst efter mer”
och han såg det som en ständig påminnelse om Guds storhet och skapelsens rikedom. Han vidgar perspektiven till att rymma allt gott i livet. Varför får man aldrig tillräckligt mycket av det goda? Varför förväntar vi oss alltid ännu mer? Finns det något som kan räcka till för att släcka den törsten en dag?
Hur ser du på skönheten? Vilken roll spelar den för våra liv?
Lämna ett svar