Jag har fått fylla i en psykologienkät riktad till stiftets präster. Det var många olika frågor om hur man såg på sin livssituation och samspelet med andra.
En del frågor var ganska tunga. Om hur mycket man jämför sig med andra, hur mycket man bryr sig om vad andra tänker, om man lätt ruvar på hämnd mot ovänner och mycket annat.
Det jag tar med mig efter att ha fyllt i enkäten är insikten om att det förmodligen finns människor som fyller i varenda punkt helt tvärtom än jag gjort. Jag brukar ju utgå från mig själv när jag möter andra, hur skulle man annars göra, men det finns egentligen inget som säger att vi fungerar likadant på särskilt många områden.
Alla är inte som jag. Du till exempel är snarare som du. Och det är nog bäst så?
Lämna ett svar