Blir det lättare att flyga om man får släppa en del saker?
Det är fredag och dags för ännu en bön på Vandra Vägen. Idag har jag hittat en bön under ”fastan” i bönboken tradition och liv. Det är en bön som på något sätt är utmanande för mig själv. När jag tänker på de saker man ber om i bönen så inser jag att det inte är några positiva saker, mycket ängslighet som man mår bäst utan. Ändå känns det konstigt att be att slippa dem. Jag antar att det tyder på hur mycket grepp ängsligheten ändå har om mig, eller vad tror du? Låt oss be.
O Jesus, du som är saktmodig
och ödmjuk i hjärtat, hör min bön.
Från begäret att bli uppskattad,
från begäret att bli hedrad,
från begäret att vara eftersökt,
befria mig, o Jesus.
Från ängslan för att bli försmådd,
från ängslan för att bli förtalad,
från ängslan för att bli försummad,
befria mig, o Jesus.
Från ängslan för att bli förlöjligad,
från ängslan för att bli sårad,
från ängslan för att bli misstänkliggjord,
befria mig, o Jesus.
När andra har framgång,
när andra får beröm,
när andra blir älskade,
giv mig nåden att kunna tacka dig, o Jesus.
Amen
Lämna ett svar