Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Hagar, en biblisk surrogatmamma

Hagar i öknen för andra gången, nu tillsammans med Ismael.

Hagar i öknen för andra gången, nu tillsammans med Ismael. Chagall.

Förra veckan talade jag om Hagar på flera olika bibelstudier och gudstjänster. Berättelsen om henne fascinerar mig oerhört. Häng med på ett litet minibibelstudium.

För att det inte ska bli för långt så skriver jag inte ut hela bibeltexten men ta gärna en titt på den. Det jag skriver om här kommer från 1 Mos 16:1-14 i gamla testamentet. I korta drag är historien såhär:

1, Abram (sedermera Abraham) och Saraj (sedermera Sara) får inte sin arvinge som Gud lovat dem och de är nu mycket gamla.

2, Saraj tar tag i situationen genom att se till att Abraham får barn med hennes egyptiska slavkvinna Hagar istället. Hagar blir för första gången i sitt liv en viktig person och det står att hon ”ser ner” på sin matmor, vad som nu ligger i det.

3, Saraj är svartsjuk och arg på sin (i alla fall i hennes ögon) uppstudsiga slav och straffar henne grymt. Hagar väljer, trots graviditet och allt, att fly genom öknen hemåt mot Egypten.

4, Guds ängel möter henne i öknen och det mötet ger henne  nytt livsmod. Hon återvänder till Saraj och föder Abrahams barn Ismael där.

Vad hände då i mötet med ängeln?

Om man tittar närmare på det som sägs så är ängeln den första i berättelsen som tilltalar Hagar vid namn. Innan dess har hon bara varit ”slavflickan”, en utbytbar ägodel, en sak som Saraj och Abram kan använda för sina egna syften. Gud ser på Hagar på ett helt annat sätt.

Ängeln möter Hagar med en fråga: ”Varifrån kommer du och vart är du på väg?”. Hagar har inte svar på det. Hon berättar att hon flytt men vart hon är på väg vet hon inte. Hon har ingen framtid. Men När mötet med ängeln är slut har hon det. Ängeln ger henne löften om hur Gud ska verka i hennes liv och vara med henne. Hon ska föda en son och sonen ska inte vara en slav, snarare en ”vildåsna”, en som ingen kan tämja.

Hela historien med Hagar var för övrigt knappast en del av Guds plan från början? Det var ju Abraham och Sara som skulle få barn? Men som så många gånger i bibeln så improviserar Gud och ser till att även berättelsen om Hagar får en mening i hans stora berättelse.

Slutligen ger Hagar Gud ett namn, detta är oerhört stort. ”Du är seendets Gud”, säger hon. ”Hur kan jag ha sett Gud och förblivit vid liv?” Det är dubbeltydigt. Det syftar förstås på tanken att ingen kan se Gud och överleva det, men det är ju också så att Hagar förblir vid liv just genom att ha blivit sedd av Gud!

I mötet med Gud blir Hagar tilltalad vid namn och får höra om sin framtid. I Guds ögon är hon en viktig person (vilket hon aldrig tidigare i livet varit) och hon har en framtid (vilket hon kanske strängt taget aldrig heller haft, hon har bara haft att följa med dit hennes ägare pekat).

Hagar och vi

Vi kan nog känna igen oss i Hagars upplevelse av att detta att bli sedd många gånger är det som gör att vi kan orka vidare. Både i mötet med människor och i mötet med Gud. Berättelsen om Hagar är nog något för många av oss att återvända till och leva oss in i?

Hagar idag?

I rubriken skrev jag om Hagar som en biblisk surrogatmamma för så är det ju faktiskt. Hagar är en slav, en sak som kan utnyttjas för att föda andras barn. På det sättet känns Hagar kusligt aktuell idag när kvinnor i tredje världen bär västerlänningars barn in i jordelivet mot betalning. Också de ses som kärl. Om vi kan lära oss något av bibeln i denna aktuella fråga så är det allra minst att Gud aldrig någonsin kan gå med på att en människa reduceras till ett medel för andras mål. Vi har alla ett eget liv som är viktigt i sig.

En detalj att fundera kring är det faktum att Hagar är egyptiska. Från berättelsen om Israels folk är vi vana vid att höra om israeliterna som slavar i Egypten men här är det tvärtom. Det är till och med så att Hagar försöker göra samma ökenvandring som folket senare gör fast åt andra hållet. Hem till sitt hemland (som hon lämnar på liknande sätt som Josef så småningom kommer att komma till Egypten).

Finns det en mening i detta? ”Visst, ni har varit slavar, men kom ihåg att under andra omständigheter hade ni själva också varit lika hårda herrar, Sara drev ju Hagar ut i öknen genom att göra livet omöjligt för henne”. En maning till eftertanke om att även förtryckta kan vara förtryckare?

Avslutning

Det var min korta kommentar till berättelsen om Hagar. Vad tänker du efter att ha läst detta? Har du funderat mycket över Hagar? Skriv en kommentar!

 

Kommentarer

8 svar till ”Hagar, en biblisk surrogatmamma”

  1. Profilbild för amanda
    amanda

    Kul vinkling med surrogat norra skåp. Skillnaden är att vid surrogat norra skåp är surrogatmodern inte biologisk mor. På bibelns tid och fram till nyligen tänkte man väl sig i och för sig att generna kom helt från mannen och kvinnan bara var ett kärl.

  2. Profilbild för amanda
    amanda

    Telefonen stavar som den vill.

    1. Profilbild för Simon
      Simon

      …så vad menade du?

  3. Profilbild för amanda
    amanda

    Hagar berättelsen är väldigt stark och underskattad. Jag gillar din tanke kring att hon är egyptiska.

  4. Profilbild för amanda
    amanda

    Hagarberättelsen

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      HA! 😉 Hagar är ju inte surrogatmamma i biologisk mening men definitivt bara ett kärl. Kul att du gillade bloggposten.

  5. Profilbild för Alma-Lena

    Den här berättelsen har betytt mycket för mig sedan jag var barn. Detta att Gud ser henne och att hon överlever i öknen på grund av den blicken är något som jag kunde identifiera mig med. Slavens status som ett slags husdjur var ändå inte långt ifrån den gifta kvinnans, kanske var hon lite friare till och med, Saraj är ju avundsjuk på Hagar. Åtminstone kunde hon röra sig friare hon går ju ensam i öknen.

    I romanen Léon l’Africain av Amin Malouf beskrivs den gifta kvinnan som mer låst än slavinnan under Léons uppväxt i Nordafrika. Romanen bygger på den verklge Leéons självbiografiska texter. Léon föddes som al-Hasan ibn Muhammad al-Zayyātī al-Fāsī al-Wazzān och levde från ca 1490-1550 som en synnerligen fri slav, sedermera adopterad son, till påven Leo X . Han fick dopnamnet Léon/Joannes Leo med tillnamnet Africanus (Giovanni-Leone di Médici). Han skrev en berömd geografi över Nordafrika på uppdrag av påven och var väl insatt i den tidens samhälle så man kan väl tänka sig att han hade viss koll. Men det skiljer förstås långa mil och årtusenden mellan Léons Nordafrika och Hagars öken.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Det är förstås också ett perspektiv på Hagar. Det är kanske alltför lätt hänt att man tänker att Abraham och Hagar i grunden kämpar på med situationen tillsammans på ett modernt och jämställt sätt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.