Blandad bild med ett sovjetiskt perspektiv på kampen mot ondskan.
Idag är det den tredje söndagen i fastan. Det känns väldigt roligt att jag för första gången på länge ska leda mässa och predika i Ledsjö kyrka. Klockan 10. Hinner du dit?
Temat är kampen mot ondskan. När det gäller ondska finns det två diken att passa sig för. Dels att helt förneka att det finns något som heter ondska, dels att se allt i svart och tro att ondskan har makten.
Bilden till bloggposten har ett omvänt perspektiv på kampen mot ondskan. Det är en sovjetisk propagandaaffisch. Vi ser hur den goda ryska ungdomen vill gå på politiskt möte och får kämpa för det så att inte den elaka och trångsynta gamla haggan drar med henne till kyrkan och fördärvar henne istället. En bild som tydligen rätt många svenskar idag har av religion? Fast de går förstås inte på politiska möten eller så.
Om du nu INTE hinner till Ledsjö så ska jag lägga ut min predikan här i morgon. Så gjorde jag ofta före föräldraledigheten och det var ganska bra tycker jag. Idag tycker jag dessutom att jag har fått ihop något riktigt spännande.
Det är grymma texter idag igen. Jesus bråkar med sina meningsmotståndare och helar en stum. Och David dödar Goljat. Mycket action alltså! Jag toppar det med att prata lite om danskens härjningar (nej vadå långsint?).
Känns rätt bra tema för dagen också för att det är internationella kvinnodagen. Det finns mycket kamp kvar. Jag hade gärna tagit upp mycket sånt i förbönen men nu i fastan använder vi litanian. Plötsligt kändes det som att den kanske inte är helt på riktigt ändå. Vad säger du?
Det har varit en väldigt konstig vecka på många sätt. Känslomässigt omtumlande och så. En detalj som spetsat till situationen något är att vi levt en vecka utan dammsugare (fast med lika nedskräpande barn som vanligt förstås). Ni får föreställa er hur det sett ut. Nu har vi i alla fall fått tillbaka hemmets väktare snabeldraken igen så nu är allt väl.
Jag fortsätter att tänka en hel del på Hagar (som jag skrivit om här häromdagen, läs det du!). Nu har jag kommit på att det finns en hel del likheter mellan Hagar och kvinnan som möter Jesus vid Sykars brunn. De tillhör båda ett annat folk (i alla fall lite halvt, samarierna var en blandning kan man säga), de är utstötta och de får ett möte med Gud/Jesus vid en källa. Deras liv förändras av att de blivit sedda. Hon vid Sykar säger de underbart vackra orden ”jag har mött en som sagt mig allt jag har gjort, kan han vara Messias?”.
Fast det kanske inte är så konstigt att det finns likheter. Det är nog helt enkelt så Gud jobbar.
Jag har kommit på en ny fras att använda om man tycker det är lite lamt att säga ”jag ska tänka på dig” men lite för fromt att säga ”jag ska be för dig”. Hädanefter ska jag säga ”jag håller tummarna knäppta”. Eller inte. Det kanske bara låter knäppt.
Det var allt som hänt och ska hända. Vad gör du idag (förutom hastar till Ledsjö)?
Lämna ett svar