I en föreläsning från Bjärka Säby hörde jag en teolog tala om kristen tro och den ekologiska krisen.
Det påstås ibland att den ekologiska krisen är en direkt följd av den kristna tron. Man menar då att den kristna tron gjorde att man kunde skilja på Gud och världen på ett nytt sätt och att jorden kunde bli en ”sak” som människan kunde göra vad hon ville med. Det står ju till och med att Gud säger:
”Var fruktsamma och föröka er, uppfyll jorden och lägg den under er. Härska över havets fiskar och himlens fåglar och över alla djur som myllrar på jorden.” (1 mos 1:28)
Den sorgliga sanningen är väl att det kan ligga en del i den anklagelsen mot kristen tro. Det är säkert så att det är en sekulariserad form av kristet tänkande som kommer till uttryck i det dominanta förhållningssättet till skapelsen.
MEN
Det är i så fall en missuppfattning, en dålig bibeltolkning. Kristet tänkande utan Gud med i bilden blir förstås konstigt i förlängningen. I samma texter är det klart och tydligt att människan ska älska skapelsen och ta hand om den på samma sätt som Gud gör.
En annan sak som gör att tankarna kan hamna fel för oss samtida när vi läser orden i skapelseberättelsen är att det är först vid vår tid i historien som människan kan ha så här enormt stor påverkan på sin omvärld. Antikens människor kunde det inte. Eller för att uttrycka det så elegant som föreläsaren gjorde:
”Vad innebär det att härska över jorden om man är en bonde?”
Bonden kan visserligen plöja och röja åkrar och gräva kanaler men bonden lever knappast i föreställningen att han är avskild och oberoende av marken han brukar. Tvärtom är det obönhörligt tydligt just hur beroende han är av jorden. Hur djupt de hör ihop.
Om vi ska förstå bibelns berättelser är det alltid viktigt att fundera på det sammanhang de kom till i. Sedan får vi förstås försöka översätta till våra omständigheter men vi kan inte hoppa över det första steget.
Att härska över jorden KAN inte betyda det som vi gör mot skapelsen idag.
Lämna ett svar