Det räckte till en fisk till den här vad-det-nu-är-för-nåt också i brödundret.
Idag är jag på konfirmandläger. Fast inte alls som ledare. Jag och de små barnen har hängt med och sitter i stugan bredvid medan min fru håller på med de konfirmander och andra ledare på annat håll på Skagagården.
Här är det alltid fint att vara. En liten gård mitt i Tiveden. Vore det inte för barnen så är det tyst också 😉
Idag är det söndagen som handlar om ”livets bröd”. Jag försökte illustrera det med den märkliga varelsen som fått en fisk på bilden ovan. Jesus delar bröd så att det räcker till alla.
Det har hänt en del saker i veckan. En sak är att jag lärt mig om jourhavande präst på nätet. Tanken är att jag kanske ska jobba med det en del framöver. De flesta vet nog att jourhavande präst finns att ringa till på 112 på nätterna. Det är väldigt många som gör det och behovet av samtal verkar oändligt. Sedan en tid tillbaka erbjuder man nu också samtal via chatt eller ”digitalt brev” (som är ett ord för att uttrycka att säkerhet och anonymiteten finns där till skillnad från på epost). Jag tror att behovet kommer visa sig väldigt stort där också bara det blir mer känt att det finns. För unga vuxna idag tror jag det är betydligt lägre tröskel att kliva in i en chatt än att ringa och prata.
Så. Nu vet i alla fall du om att det finns nya kanaler på http://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast .
Jag delade den länken på twitter och på Facebook i veckan och det utvecklades nästan till en liten informationskampanj. Från församlingens sida har det delats 15-20 gånger och på twitter fick jag draghjälp av några stortwittrare (som ärkebiskopen) så där hade det ganska snabbt delats hundra gånger. Nu har det rullat på några dygn till och delats 167 gånger. En hel del alltså. Där ser man kraften i sociala medier om man har ett tydligt och kort budskap som många tycker är behjärtansvärt.
(Fast jag skrev förstås inte ”behöver du prata med någon” utan typ ”är det någon i ditt flöde som behöver kontakt med präst på nätet”. Det tror jag tog bort skammen i att kännas vid länken.)
Det var det. En annan sak som dominerat min vecka fullständigt är att jag inte fått jobb. Jag var på arbetsintervju i förra veckan och det mynnade ut i att ingen av oss som varit på intervju fick tjänsten utan den ska lysas ut igen.
Det finns mycket att säga om det men det ska jag inte göra här. Det som jag däremot kan skriva här är att det varit en intressant vecka för självkännedomen. Jösses vad mycket högmod och sårad stolthet det fortfarande kan bo i hjärtat på den här prästen. Det har också varit intressant att se hur känslorna böljar från självanklagelse till ilska och tillbaka igen. Det skriver jag inte för att mena att det jag varit med om är något extraordinärt lidande utan mer för att jag tror det är så det fungerar för oss människor överlag.
Vad gör du idag? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar