Läsvärd bok!
Jag har läst en kyrklig pedagogikbok som heter ”Undervisa i kristen tro” av Anders Hedman. Den har en hel del djuplodande pedagogiska tankar i sig men huvudbudskapet är som jag förstått det enkelt så det vill jag återge nu.
Problemet med kristen undervisning är att vi dras med en alltför ytlig föreställning om vad ”kunskap” är (jag har skrivit lite om det för ett år sedan i bloggposten ”Kristen tro som kännskap”). Vi är vana att tänka oss kunskap som ett paket som vi lämnar över och så är det klart med det. Så funkar det förstås inte i praktiken. Vi är för smart konstruerade för att gå på sådant. Om vi till exempel stöter på dubbla budskap som följande:
1, Vi läser i katekesen om att Gud älskar oss förbehållslöst
2, Prästen ger stryk eller utskällningar till de som har svårt att lära sig eller som vågar hävda egna åsikter.
-i så fall går vi ALDRIG på det som sägs med ord utan på den verklighet vi faktiskt uppfattar gäller; att här gäller det att inte sticka ut för att få ha sin plats i gruppen.
Därför menar Hedman att själva lärandesituationen måste präglas av och stå i samklang med innehållet i det som sägs. Han säger också flera gånger att:
”Kristen undervisning sker där kristen tro praktiseras.”
Vilket innebär att undervisning inte bara är något som sker i en klassrumssituation eller i ett gruppsamtal utan i varje situation i kyrkans liv. Det är en utmanande tanke men djupt biblisk. I bibeln har kunskap mycket bredare betydelse och rör alla våra förhållningssätt i livet.
Det betyder att pedagogik och teologi inte går att skilja åt. Vi måste leva som vi lär och lära som vi lever, annars spelar det ingen roll hur rätt vi tänker. Jag skrev längre upp att det är en enkel poäng med det Anders Hedman skriver i boken och det är det förstås på ett sätt men det är också oerhört utmanande att omsätta i praktiken eftersom det är så oerhört mycket i kyrkans liv genom tiderna och i vår egen tid som egentligen inte låter sig försvaras utifrån kyrkans lära.
Hedman går in på mycket annat såsom Jesu eget sätt att undervisa (mycket intressant!) och en djupdykning i frågan ”kan man lära någon annan att tro?” (också mycket intressant!). Poängen är dock klar. Den finns till och med i bokens titel. Det viktiga är inte att undervisa OM kristen tro utan att undervisa I kristen tro. Det är när vi får kliva in i trons värld och förhålla oss till livet utifrån dess perspektiv som det verkligen är fråga om kristen undervisning.
Vad har du för erfarenheter av kristen undervisning när den varit som bäst? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar