Svärdsprinsessan Amaltea och Guds Logos


 

Amaltea svärdsprinsessan. Vänder också upponer på saker.
Amaltea svärdsprinsessan. Vänder också upponer på saker.

Tack vare biblioteket har jag upptäckt en charmig serie i mangastil som heter ”Svärdsprinsessan Amaltea”. Det är en mustig historia med svärd, strider och kärlekshistorier men den har också en oväntad twist. Det är kvinnorna som har makten och strider och dominerar medan männen är förtryckta. Matriarkat istället för patriarkat men i övrigt är allt sig likt. Och det blir uppenbart hur märkliga könsrollerna kan vara när man ställer dem inför en sådan här skrattspegel.

Serien om Amaltea (jo, den är inspirerad av boken ”Egalias döttrar”) är ett tecken på hur mäktiga berättelser är för att påverka vårt sätt att se på livet. Man kan tala länge om jämställdhet och hålla med om det som sägs men det griper tag hårdare när man plötsligt får läsa om timida män utan självkänsla som bara förväntas behaga kvinnorna. Det blir liksom känslomässigt på ett annat sätt, och ”utan känslor ingen förändring” som Arne Naess sade.

Vad har då svärdprinsessan Amaltea med Jesus Kristus att göra?

Inte så mycket alls egentligen. Men läsningen har väckt mina tankar på att evangelierna kanske på ett sätt fungerar på ett liknande sätt. Som en slags motberättelse.

I Jesu person ser vi Guds tanke för mänskligheten. Hur skulle det se ut om någon verkligen levde ut barmhärtighet, ödmjukhet och vishet? Det kristna svaret är då ”titta på Jesus så ser du”.

I Johannesevangeliets början står det:

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud (Joh 1:1)

 

Det kanske inte är helt uppenbart men ”Ordet” som det talas om är Jesus Kristus. Jesus är det Ord Gud säger om sig själv när han talar tydligast tänkbara klarspråk.

På grekiska heter Ordet ”Logos” och vi känner igen det från retorikens värld men kanske framförallt från vårt låneord ”logik”.

Jag tänker mig att Jesus visar oss ”Guds logik”. Och den går så väldigt ofta stick i stäv med hur vi brukar tänka. Vi har ett annat tänkesätt (på teologspråk kan vi kalla det ”världens sätt”):

  • Det gäller att se om sitt eget hus
  • Man måste använda armbågarna
  • Våld kanske är obehagligt men det är ändå nödvändigt
  • Sårbarhet är svaghet

och så vidare och så vidare. Jesus lever på ett helt annat sätt. Och han är den som visar oss hur Gud tänkt sig livet som människa. Det stämmer till eftertanke. Det är förstås oerhört svårt att bryta med ”denna världens” logik men vi får öva oss. Framförallt får vi öva oss i att byta perspektiv och se vad det får för konsekvenser för våra liv. Det är nog oerhört mycket vunnet bara vi får upp ögonen för att det här inte är ”enda vägen”. Att det inte ens är ”logiskt” eller klokt att handla som vi gör utifrån ett större perspektiv.

Likheten mellan att läsa om Amaltea eller att läsa ur evangelierna är alltså att man får sin världsuppfattning rubbad. Det har vi som människor och mänsklighet mycket att vinna på.

2 kommentarer

Torsten Lundborg säger
13 april 2015 – 07:40

En klok gumma sa en gång till mig att hon ställde sig själv frågan -hur skulle Jesus ha gjort? När hon ställdes inför en fråga eller ett dilemma. Jesus gjorde inte alltid som alla väntade sig av honom. Vi borde kanske oftare ställa oss den frågan.

Tomas Jarvid svarar
13 april 2019 – 08:15

Det är ett bra råd det.

Markus säger
13 april 2015 – 08:09

Jag såg Ecce Homo utställningen.