Jag har alltså varit på konfirmandläger hela helgen. Konfirmandarbetet är en sådan del av kyrkans liv som ändrats väldigt mycket på senare år. Nuförtiden strävar vi förstås efter att konfirmanderna ska bli som engagerade som möjligt i att själva tänka kring och upptäcka trons innehåll.
Riktigt HUR mycket som hänt genom tiderna blev tydligt för mig när jag fick händerna på min mormors syster Lillys konfirmandbok. Som du ser på bilden ovan är den påbörjade 14 augusti 1930.
Man kan vidare läsa att ”vår ärkebiskop heter Nathan Söderblom” och annat som gör det tydligt att det flutit en del vatten under broarna sedan dess.
Hela boken består av sådant prästen återgett och som konfirmanderna fått skriva av ord för ord. Det måste vara själva definitionen av ”förmedlingspedagogiik”. På ett sätt kan man säga att innehållet är väldigt avancerat jämfört med vad vi lär våra konfirmander idag. Innehållet handlar till exempel om kyrkoåret, gudstjänstordningen, bibeln, ”märkesmän i kyrkans historia”, ”Bönen”, ”Dopet”, en rejäl genomgång av de olika delarna i trosbekännelsen och slutligen en rejäl genomgång av ”nådens ordning”.
Jag håller inte för otroligt att många av konfirmanderna ändå kunde tillgodogöra sig det mesta. De levde i ett mindre sekulariserat samhälle än vårt, de hade kristendom i skolan, kanske husandakter hemma och tätare gudstjänstbesök. Många av de gamla prästerna var säkert också mycket goda pedagoger. Det är bara det att hela vår nutida idé om att försöka låta konfirmandernas egna frågor och tankar om livet komma till tals fattas. Kristen tro framstår som något man bara ska ta emot och förstå.
Det där med att skriva av är förresten egentligen en medeltida pedagogisk metod från tiden med ont om böcker. Ordet ”föreläsning” kommer av det att en ”läste före” och de andra skrev av. Man skulle inte tänka nytt utan vara trogen mot det traditionen gett oss.
Mot slutet av boken kan man se två sådana här uppslag. Där ser man precis vilka psalmverser konfirmanderna skulle memorera. Och det var verkligen inte få! Om jag räknar rätt så var det 219 psalmverser som gammelmoster Lilly skulle lära sig utantill!
Och språket i de verserna var nog inte heller direkt samtida eftersom psalmboken som var i bruk 1930 var den från 1819 (det kom sedan en ny 1937). Jag har tyvärr ingen sådan ”Wallinpsalmbok” hemma, annars hade jag gärna återgett någon vers. Utantilllinlärning är förstås verkligen ett sätt att bara återge given kunskap det med.
Det är lätt att vara kritisk mot dåtiden men i den tidens samhälle var det här säkert inte alls konstigt. Den lilla svarta konfirmandanteckningsboken ger en inblick i ett samhälle som bara är 85 år bort men som ändå känns så väldigt avlägset.
Lämna ett svar