Kristi himmelsfärd vackert skildrad i konsten!

Igår var det kristi himmelsfärdsdag. Jag har förstått att det är många som inte vet riktigt vad som är grejen med den dagen. Därför tänkte jag förklara det på två olika sätt idag. Det första är den här snitsiga LEGO-animationen av själva bibelberättelsen om himmelsfärden:

https://www.youtube.com/watch?v=6D0kMWj5NCE

Sådär. Nu vet vi lite om händelsen det står om i apostlagärningarna.

Steg två är följdfrågan: visst, Jesus for upp till himlen men vad är grejen med det? För att besvara den frågan så tänkte jag helt enkelt saxa in min predikan från Skälvums kyrka igår och hoppas att den sprider lite ljus över det hela. Håll tillgodo!

Himlen når ända ner (läsningar från 2 kung 2:11-14, apg 1, mark 16:19-20)

Jag har läst en bok om himmelsfärder nyligen. Men det är inte som man kan tro att det är en värst kristen bok, även om den nog kan vara ganska uppbygglig. Det är en bok av neurokirurgen Eben Alexander i USA. Han hade levt hela sitt liv med en utpräglat naturvetenskaplig livshållning. Han ägnade sig åt sådant som man kunde undersöka med vetenskapens hjälp och annat såg han inte som särskilt intressant att fundera på. Men så blev han sjuk och föll i djup koma. Och hade vad som kallas en ”nära döden-upplevelse”. Fram till dess hade han förstås hört talas om sådana men forskare som han var hade han alltid hävdat att det var syner som på något sätt uppstod av syrebrist i hjärnan eller något liknande. Sedan han vaknat ur koman och repat sig stod det klart att han hade förändrats helt av det han varit med om. Han kunde inte förneka att han faktiskt hade fått se en glimt (en ganska omfattande glimt till och med) av himlen eller vad han nu skulle kalla det.

För några år sedan skrev han en bok om det han varit med om och var förstasidesnyhet i alla de största nyhetstidningarna. Boken jag läst var uppföljaren och där skrev han om alla som hört av sig till honom för att berätta om liknande upplevelser, och så försökte han bena ut vad det här med en värld som är större än det vi ser innebär för våra liv. För hans del hade det gjort hans liv oerhört mycket rikare. Och det hade gett honom mycket hopp. Han hade fått se att bortom allt lidande i världen så är det det goda som råder. Vi lever alltid under en öppen himmel.

Det kan vi fundera på idag när vi firar Kristi himmelsfärds dag. Jag hittade inte direkt något som motsade kristen tro i hans bok även om han ibland hade ganska ovanliga sätt att uttrycka sig på. Det är förstås så att om det den kristna tron säger är sant är sant på riktigt, så är det sant för alla. Den andliga verklighet bibeln pekar mot är förstås större än ord kan rymma så man kan uttrycka det på olika sätt. Vi har en del hintar om ”himmelriket” och så som vi fått men verkligheten är alltid så mycket mer än kartbilden av den.

Vi är kanske vana att inte tänka på himlen så mycket mer än som en plats man kanske kommer till när man dör. Här i Skälvums kyrka har vi himlen i taket här framme över altaret. För vi tänker oss att himlen och Guds närvaro egentligen är samma sak. De som skrev bibeln brukade sällan säga ”Gud” av respekt för Guds helighet så de använde ofta ”himlen” som omskrivning istället. Som när det står ”himmelriket” i bibeln till exempel. Det är samma sak som ”Guds rike” som det står på andra ställen i evangelierna. Och med Guds närvaro är det förstås på ett sätt som med den blå himlen ovanför oss – den finns alltid där. På ett sätt ovanför oss men den räcker också ända ner till oss.

Efter uppståndelsen från de döda har Jesus visat sig för lärjungarna och andra på olika sätt i 40 dagar, en lång tid. Det har varit väldigt annorlunda mot hur det var före korsfästelsen, helt säkert, men de har sett honom och talat med honom. Nu försvinner Jesus upp med molnen och är inte längre där.

När de sänker blicken ser de två änglar som talar till dem och förklarar att ”Så som han farit upp så ska han också komma tillbaka på himlens moln”.

Jag vet inte hur det är med er men jag kan få tanken i huvudet att de står lite snopna kvar där och känner sig övergivna. Grejen är att jag tror att jag haft fel i att tänka så. Det är nog inte så det står egentligen. Änglarna kommer inte för att trösta lärjungarna (som det är i en del psalmer till den här dagen) för att Jesus är borta utan för att ge dem goda nyheter och förklara vad som hänt. De har fått se ett tydligt tecken på att Jesus, den de följer, är upphöjd och sitter på Faderns högra sida. Det är han som har makten.

Att änglarna står där innebär att texten betyder raka motsatsen mot att Gud lämnat oss i sticket. Här står ju änglarna på jorden. Himlen har landat så att säga. Den här världen tillhör Jesus, och en dag ska det bli uppenbart för alla.

Det är som att det finns en tunn hinna mellan himmel och jord. I det engelska ordet för ”uppenbarelse” blir det ”revelation” -det vill säga -ibland tas hinnan eller slöjan bort ett ögonblick och vi kan ana världen som den egentligen är hela tiden. Kristen tro säger oss att Guds värld och vår överlappar varandra. Det är bara det att vi inte kan se det. I alla fall inte än.

Vi har också hört om Elias färd till himlen i en brinnande vagn. Det är förstås ingen slump att vi läser dem samma dag för de har väldigt många likheter med varandra. Inte minst har Elia också en lärjunge som står kvar där nere, Elisha. Han ser sin lärare åka upp till himlen  men när han försvunnit färdigt så tar han bokstavligen upp Elias fallna mantel och går för att fortsätta det arbete han hjälpt honom med tidigare.

Så är det på ett sätt också med lärjungarna som står kvar och ser mot höjden. På ett sätt har allt förändrats för Jesus är inte hos dem som förr men på ett sätt har inget ändrats för (i alla fall snart, efter pingsten) de får fortsätta samma arbete med samma Ande som hjälpt Jesus. De har fått ett stort förtroende att själva bestämma hur de ska gå vidare med det de lärt sig av Jesus.

Och där börjar lärjungarnas situation på allvar bli lik vår situation idag. Vi har deras berättelse om Jesus att lära känna honom genom, vi har fått ett löfte om att Gud leder oss med sin heliga Ande. Lite som Eben Alexander har vi fått veta att det finns mer än det vi ser. Gud finns överallt fast han inte syns som vi sjunger i en barnsång. Och precis som lärjungarna har vi frihet att själva bestämma vad vi gör med allt det här nu när det kommer an på oss.

Jag började med att berätta om den där boken om att livet ter sig väldigt annorlunda om man fått en skymt av himlen. Det är det som är hemligheten bakom att lärjungarna inte alls är övergivna nu. De har istället fått sina vyer vidgade. Det är inte så långt som de trott mellan himmel och jord. Himlen når ända ner hit. Gud är den som egentligen har makten, allt är egentligen i goda händer, Jesus är med dem fast osynlig. Nu behöver de inte vara så rädda. Och om det är sant för dem så är det sant för oss också.

Efter den här gudstjänsten är den som vill välkommen att vandra med på pilgrimsvandring mot Ova. Så här på kristi himmelsfärdsdag kan det få stå som en väldigt bra bild av våra liv, som den framträder i bibeln: Vi vandrar genom livet under en öppen himmel. Tills vi en gång vid vägens mål ska få skåda Gud, ansikte mot ansikte.

Spred det något ljus över himmelsfärdsdagen för dig? Skriv gärna en kommentar!