”Savonarolas sista skrifter”
Jag har länge haft den här boken i min ägo. Jag har vagt snappat upp att denne Savonarola nog var en predikant av den svavelosande sorten och det kanske är därför det inte blivit av att läsa ur den förrän nu. Efter att ha läst redogörelsen av Girolamo Savonarolas liv kan jag ändå inte annat än fascineras!
Efter sin uppväxt i en ganska välbärgad familj i Ferrera i Italien kom Girolamo att inta en väldigt sträng asketisk livshållning i tjugoårsåldern. han blev dominikanermunk och skrev redan tidigt olika dikter där han gick hårt åt både den blomstrande renässansens kulturliv omkring honom och kyrkan, som han inte räddes kalla för ett horhus.
På något sätt lyckades Savonarola trots sina hätska utfall åt olika håll bli prior för ett kloster i Florens. Antalet munkar ökade starkt under hans ledning, i många fall kom de nya bröderna från stadens rika familjer.
1494 blev Florens intaget av en fransk armé och då den lokala fursten tvingades fly blev faktiskt vår Girolamo faktiskt ledare över staden. Detta eftersom han hade folkets fulla förtroende såsom oklanderlig i moraliskt hänseende.
Då utropade Savonarola Kristus till Florens konung och anordnade processioner . Vid en gudstjänst lyfte han krucifixet och ropade ut:
”Detta är universums konung, Han vill vara din konung”
-till höga bifallsrop!
När så påven (som ju var en världslig furste också med arméer och sånt) tillsammans med andra furstar lyckades köra ut fransmännen vägrade Savonarola att ansluta Florens till dem. Savonarola hade så lite till övers för påvemakten att han tyckte hans ”nya Jerusalem” i Florens klarade sig bättre utan den överheten. Detta ledde förstås till bannlysning av Savonarola 1497. På olika vägar lyckades hans motståndare sedan rasera hans goda rykte och folkets kärlek vändes i hat. Han greps och torterades och dömdes till slut på falska dokument till döden.
Innan han besteg bålet sade biskopen av Varona (en vän till Savonarola som jag förstått det) på darrande röst:
”Jag skiljer dig från den stridande (den på jorden) och från den triumferande kyrkan (den i himlen)”
Varpå Savonarola svarade:
”Från den stridande men ej från den triumferande, ty det står icke i din förmåga”
De slutorden kan du och jag fundera över idag. Vad man än i övrigt tänker om botpredikanten Savonarola så är det här goda ord för många av oss att stava på. Hur det än är med vårt förhållande till Kyrkan som institution eller organisation så är det inte så illa att vi är skilda från Kristi Kyrka för den sakens skull. Det är det Gud som råder över.
Lämna ett svar