Vägen ner till Husaby källa i försommarskrud
Jag har fått lära mig att det egentligen inte finns några bra bilder för att förklara treenigheten. Det är på något sätt omöjligt att förstå att något skulle vara tre och en samtidigt. Det kan också tyvärr bli huvudgrejen med tankar om treenigheten att så att säga få ihop det hela matematiskt.
Men häromdagen läste jag om treenigheten på ett sätt jag tyckte var tilltalande. Jag minns inte exakt vem men det var någon av de gamla kyrkofäderna som kommit upp med idén en gång för länge sedan.
Treenigheten är som en källa.
Den strömmar upp ur de dolda djupen, väller upp och vattnet strömmar vidare ut i bäcken.
-Gud är fördold och bortom allt, som de dolda djup källan flödar ur (Fadern)
-Gud gör sig närvarande här i världen med sitt Ord, ordet som skapat allt och som uppenbarar Gud för oss. Källan väller upp. (Sonen)
-Gud är närvarande här i världen och ger ständigt liv och förnyar allt. Vattnet strömmar ur källan. (den heliga Anden)
Det finns som sagt inga heltäckande bilder av treenigheten och den här har förstås också en massa brister. Jag tror jag tycker om det för att den (till skillnad från modeller av typen ”vatten finns ju som vätska, gas och is”) säger något om vem Gud är. Det är en bild som kan förmå oss att fascineras över Gud och kanske leda oss till en fördjupad relation till Gud.
Vad säger du om källan och treenigheten? Eller om treenigheten i största almänhet, vad har du för relation till den? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar