Kvinnor och källor

Samling vid Källan.

Jag har nu i stort sett parallellt läst två böcker med snarlika titlar av två av våra viktigaste andliga författare. Det är ”Den inre källan” av Margareta Melin (jag fortsatte av bara farten efter ”vara den jag är”) och ”Leva av källan” av Ylva Eggehorn. Och samtidigt skrev jag om källan som bild av treenigheten.

Jag ska inte gå så värst mycket in på någon av böckerna här. Det är bra böcker och Eggehorn och Melin är två av våra absolut största andliga författare så läs gärna böckerna.

Däremot har jag tänkt en del på bildspråket med källor. Det har fallit sig naturligt att jag fått tala en del om källor i predikningarna här i Götene och Husaby för det är verkligen en trakt där det dräller av källor med koppling till olika helgon. Vi har Sta Helenas källa i Götene och i Medelplana, två källor i Husaby, en källa (torr numera) vid Lilla Bjurums kyrkoruin och så vidare.

De är uppkallade efter olika helgon allihop och jag tänker att det beror på att det kring en människa som är ledd av Gud på något sätt så blir man vederkvickt och får nya krafter. Det är som att när någon lärt sig få vatten ur de dolda djupen (som ett träd planterat vid bäcken) så kommer det omgivningen till del, andra kan hitta källan och gräva på samma ställe.

jag tror inte jag läst många andra böcker med tema ”källor” så man kan förstås undra om det finns något skäl att just kvinnliga författare båda skrivit utifrån samma bild. Jag tänker mig att det finns en del likheter mellan källan och en födande kvinna. Där kommer det fram strömmar av nytt liv eller av livgivande vatten. Källan kanske är en ganska kvinnlig bild av Gud? I vilket fall är det en jag tycker mycket om. Gud är ju källan till allt gott enligt den kristna tron.

Vi är en del av allt som flödar ur Guds källa. Vi hör ihop med den. Vi har den i oss. Hela tiden förnyar livet sig själv och nya celler blir till. Vi må sätta på plåstret men egentligen läker såret sig självt därunder. På något sätt bär vi alla med oss källan och där liv flödar fram, där skapar Gud. Att hitta en kristen tro handlar mycket om att upptäcka den källan (det här skriver Melin mycket vackert om!) och låta dess vatten vattna ens inre trädgård. Där kan vara mycket som är uttorkat och dött och källan kan vara en liten liten punkt i en inre öken men det hindrar inte att källan också kan få öknen att grönska. det tar tid förstås, kanske ända in i evigheten, men den lilla grönskan vid källans strand kanske sakta växer till en oas. Kanske rentav en skog. Bara vi planterar våra små senapskorn av tro där vid kanten.