Insnärjd i sig själv som denna elefant av den luriga basilisken?
Nu har jag hört Erik Schült intervjua Leif GW Persson i sin pod ”60 minuter”. Bland annat talade de om vad ondska är. Leif, som tänkt mycket på saken, berättade om alla rättegångar där mördare och andra försvarade sig och vände allt till att det egentligen var mest synd om dem själva, istället för att se sitt eget ansvar verkade de helt frånkopplade från att se hur andra drabbades av deras gärningar. Det menade Leif var den stora ondskan.
Sen fortsatte han att tala om att straff fungerade rätt bra på de som aldrig gjorde något dumt. då kunde straff avskräcka. Men däremot fungerade straff sämst på de som det vore viktigast att det fungerade på.
Luther beskriver människans problem som att hon är inkrökt i sig själv. Det stämmer väldigt bra på GWs beskrivning av ondskan. En del är såklart tydligare exempel än andra men jag tror vi alla har det i oss. Vad tror du?
Lämna ett svar