Vi vill tro det är för att vi är så smarta

Det här är en oerhört talande bild. En hårt arbetande kvinna och orden (i översättning):

”Om rikedom var den oundvikliga följden av hårt arbete och driftighet skulle varje kvinna i Afrika vara miljonär” -George Monbiot

Det är förstås talande eftersom det sätter fingret på de väldigt olika grundförutsättningar vi har i livet beroende på de omständigheter vi föds i och på andra sätt inte kan påverka.

Det är också talande eftersom det säger något inte så smickrande om oss människor. Man har kunnat belägga det i olika försök och jag har själv sett det i olika sammanhang. Hur orättvisa förutsättningarna än är från början vill den som lyckats bra intala sig själv att det var genom ens egna smarthet och hårda arbete som den lyckats.

Jag har till exempel ordnat riggade spel med konfirmander för att belysa orättvisorna i världen och märkt att en del inte riktigt kan förstå att spelet faktiskt inte kunde slutat annorlunda. Det var avgjort samtidigt som de fick grundplåten. Ändå vill man se det som att man varit sin egen lyckas smed.

Som kristen bör man vänja sig vid att se tvärtom på det man har i livet. På ett eller annat sätt är ALLT jag har (och allt jag är och allt jag kan) gåvor. Och är de inte det i direkt mening så är de det i alla fall indirekt: ytterst sett är ju hela livet en gåva. Jag har inte gjort något för att finnas till eller för att ha hälsan. Och så vidare.

Tacksamhet. Är det receptet mot självförhärligande? Skriv gärna en kommentar!

23 juli, 2015

Kommentarer

2 svar till ”Vi vill tro det är för att vi är så smarta”

Lena P

23 juli, 2015

Jag tror inte att man kan känna äkta tacksamhet om man inte är ödmjuk. Hela vårt samhälle har blivit genomsyrat av den amerikanska drömmen om att man är sin egen lyckas smed, den lögn som säger att allt är vårt eget fel. Det är vårt eget fel om vi är fattiga, sjuka, arbetslösa osv. Ett fult sätt för dem som har det bra att lägga sten på börda och samtidigt slå sig för bröstet och anse att man själv är bra för att det går bra, istället för att inse att man haft tur. Hade man sett det som tur – eller som en gåva – hade man kunnat känna tacksamhet. Och känner man tacksamhet vill man dela med sig för man inser att ”det lika gärna kunnat vara jag”.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  23 juli, 2015
  
  Amen. Jag funderade efteråt på om jag skulle ha skrivit ödmjukhet istället för tacksamhet.
  
  Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.