Finns det villkorslös kärlek?


Hårda villkor för kärleken?
Hårda villkor för kärleken?

Jag läser just nu en väldigt intressant bok om olika aspekter kring detta med kärlek (som ju är ett stort ämne helt klart). Jag återkommer nog om hela boken en dag men idag vill jag skriva om något jag tycker är tänkvärt för alla och för kristna inte minst.

Författaren menade att frågan i min rubrik, ”finns det villkorslös kärlek”, är felställd. Vi är enligt honom alltför snabba att dela in kärlek i sådan med själviska motiv bakom och mer ”ädel” och självuppoffrande, villkorslös kärlek. Men funkar kärlek så?

Svaret är nog att det inte är ”själviskheten” som är den avgörande punkten egentligen. I praktiken finns vi nog alla mer eller mindre mitt på den skalan. Det som däremot verkligen krävs för en kärleksrelation (och kanske i någon mån andra sorters relationer) är ömsesidighet. Annars är risken att fokus flyttar från själva relationen till att bara handla om personerna i den.

För den som älskar någon ingår det som en viktig del att man längtar efter gensvar. Vi vill bli älskade av den vi älskar, Det vi vill ”ha tillbaka” i en kärleksrelation är egentligen inte rättvist fördelade gentjänster utan engagemang, att vara viktiga för den andre.

Om det är så här med Gud så innebär det att Guds kärlek till oss (bland annat typ) yttrar sig som en längtan efter att bli älskad tillbaka. Det är inte egentligen att betraktas som själviskt utan som ett uttryck för vad kärlek är; ett starkt ömsesidigt band.

Svaret på frågan om det finns villkorslös kärlek borde alltså vara att det det ligger i kärlekens natur att vilja upprätta en relation med den man älskar.

Jag vet inte om du kanske tycker det här var självklarheter? Själv har jag i alla fall fått mig några tankeställare. Skriv en kommentar med dina tankar kring kärleken!

2 kommentarer

Lena P säger
10 augusti 2015 – 09:53

För mig är det en självklarhet att det är så det fungerar. Eller bör fungera. Eller måste fungera. Inkaättlingarna i Peru talar om den regerande principen i universum som "den heliga ömsesidigheten", och tänker man på det så så blir det logiskt att det som s a s kommer in också måste gå ut. Input och output. Får man kärlek ska man ge kärlek och tvärtom. Annars blir det ingen balans i tillvaron. Man kan tänka på det när det gäller annat också. T ex så betalar vi med pengar när vi köper någonting. Eller så byter man varor eller tjänster. Eller för att ta ett annat exempel, på min första arbetsplats krävde cheferna lojalitet av medarbetarna utan att ge någon tillbaka. Och så förstod de inte varför de hade en sådan personalomsättning på arbetsplatsen. Jag försökte förklara att man aldrig kan få lojalitet och respekt utan att ge det tillbaka.

Tomas Jarvid svarar
10 augusti 2019 – 11:15

Kul med inkareferensen. Våra relationer kan säkert ofta vara rätt asymetriska eller uppbyggda på att vi ger något åt varandra på väldigt olika plan men man vill ju ha något slags gensvar.

Torsten Lundborg säger
10 augusti 2015 – 09:37

Så är det nog att ger man kärlek får man kärlek. Det gäller nog det mesta i livet, ondska föder ondska. Hat föder hat etc. Medan kärlek,vänskap, glädje generar detsamma. Min mor sa alltid att den som är generös saknar aldrig pengar. Vad man ger av får man igen.

Tomas Jarvid svarar
10 augusti 2019 – 11:15

Och den som är generös kanske inte saknar sina pengar lika mycket även om han har lite för tillfället…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.