Det är ett intressant faktum att många av de titlar Jesus med tiden tilltalades med redan fanns i omlopp. Fast då syftade de på…kejsaren i Rom.
Kejsaren under Jesu verksamhet hette Augustus och han hade titlar som ”Gud inkarnerad”, ”Världens frälsare”, ”Befriare”, ”Herre”, ”Guds son” och ”Gud av Gud”. Som ju alla känns väldigt välbekanta för en kristen.
Själva ordet för kejsare, ”imperator” betydde segrare och även den titeln fick Jesus av de tidiga kristna.
Augustus fick sin kejsartitel sedan han vunnit på slagfältet och åstadkommit en stabil fred i hela (den ”civiliserade”) världen. Det är lätt att se att fler av titlarna syftar på detta att han kom med freden och räddade från krigets kaos.
När Jesus som dött på korset och uppstått blir det som en skrattspegel av den kejserliga makten. Han har ju istället blivit avrättad och förödmjukad utan att vilja eller till synes kunna göra motstånd.
Den första kristna trosbekännelsen var ”Jesus är Herre”. Underförstått var då ”och inte kejsaren”, det är Jesus som verkligen har makten. Han är ju till och med mäktigare än döden och kan ge verklig fred och frid till de som tyr sig till honom.
Än idag verkar vi tänka som på Augustus tid att fred är något man får genom att besegra och tillintetgöra sin motståndare men Jesus stod för en annan väg till fred. En större sanning. Befrielse från våldets makter och inte med hjälp av?
Vad tänker du om detta att Jesus fick överta (och samtidigt ge nytt innehåll åt) kejsarens titlar? Skriv gärna en kommentar om hur vi ska förhålla oss till det.
Se gärna den här filmen i ämnet med Dominic Crossan:
Lämna ett svar