Öga för öga – och hur man tillämpat det


Korståg. Kyrkan har inte alltid varit så bra på att vända andra kinden till.
Korståg. Kyrkan har inte alltid varit så bra på att vända andra kinden till.

Åter igen skriver jag några rader utifrån vad överrabbin emeritus Morton Narrowe berättade på prästkurs i våras. Det handlar om den välkända utsagan ”öga för öga och tand för tand”.

Det här är ännu ett exempel på hur kristna gärna svartmålat den judiska tron för att framstå än bättre i kontrast mot den. Jesus säger:

”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.” (Matt 5:38ff)

Det ligger nära till hands att säga att Jesus står för en kärleksfull väg och judarnas torah för en väldigt fyrkantig rättstillämpning. Det hänvisar till flera parallella ställen i moseböckerna där just orden om öga för öga och tand för tand återkommer (2 Mos 21:24; 3 Mos 24:20 och 5 Mos 19:21).

Det Narrowe berättade var emellertid att dessa bud i praktiken, efter att man vägt samman dem med alla andra bud i förbundet, aldrig kommit att tillämpas på detta sätt. Det har inte setts som bud om straff utan om ersättning. Att den som är skyldig till stöld eller skada ska ersätta värdet eller funktionen av det förlorade. Inte att kräva att den andre ska skadas på samma sätt! Man har inte använt budet för att försvara hämnd.

Det gör genast att de judiska lagutläggarna framstår i mycket mer sympatiskt ljus. Det sprider dessutom ljus över vad det är Jesus faktiskt vill åt i citatet ovan.

Att vända andra kinden till, ge bort sin mantel eller gå en extra mil för den som tvingat en att gå en handlar ju just om att inte kräva ut sin rättmätiga ersättning från den som gjort en ont. Istället, säger Jesus, ska man ge än mer. Förlåta den som gjort fel och på så sätt vinna den andres hjärta. Lita på att Gud sörjer för ens egna behov.

Det förminskar verkligen inte svårigheterna i att följa Jesu undervisning som ovan men bakgrunden blir lite annorlunda och då förändras också helhetsförståelsen för bibeltexten. Som det väldigt ofta är.

Vad tänker du om ”öga för öga” eller om Jesu ord om att inte värja sig för det onda? Skriv hemskt gärna en kommentar! Det här är svåra saker som vi måste prata mycket om.

5 kommentarer

Lena P säger
22 augusti 2015 – 08:47

Jag tänker att Jesu ord handlar om förlåtelse. Att vi ska förlåta istället för att utkräva hämnd eller ersättning. Att vi ska jobba med oss själva istället för att kräva att andra ska ändra på sig. Vi ska inte kräva mer av andra än vi kräver av oss själva.

Tomas Jarvid svarar
22 augusti 2019 – 11:15

Han verkar envisas på den punkten, Jesus…

Alexandra säger
22 augusti 2015 – 09:37

Men så intressant! Tänk om den här typen av upplysning kunde få än mer spridning. För mig som inte har så stor spännvidd i teologi eller exegetik är det Narrowe berättar näst intill revolutionerande och sätter, precis som du skriver, Jesus ord i en helt annan dager än tidigare. Tidigare kommentar tycker jag sammanfattar fint även mina tankar om förhållandet.

Tomas Jarvid svarar
22 augusti 2019 – 11:15

Det är lite genant att man hela tiden får syn på sina fördomar ju mer man håller på med bibelstudierna. Fast det är väl å andra sidan nyttigt.

Simon säger
22 augusti 2015 – 10:37

Jag hade hört något liknande, men inte mer än att budet om öga för öga var givet för att begränsa hämnden, så att det inte blev som Lemek tyckte (1 Mos 4:23-24):
"Jag dödar en man för ett sår, en yngling för en skråma. Kain blir hämnad sju gånger om, Lemek sjuttiosju."
I stället fick ingen hämnas mer än vad brottet gav skäl till.
Men om det kunde ske under ordnade former, med skadestånd och så, så blev det väl ännu bättre antar jag.

Tomas Jarvid svarar
22 augusti 2019 – 11:15

Jo så har jag också hört. Och egentligen har det nog alltid varit så för mig att poängen gått fram rätt bra innan med.

Linus säger
23 augusti 2015 – 06:39

"Korstågen" som vi kallar dem idag hade sin grund i att Alexios Komnenos som var kejsare över Bysans i Konstantinopel bad Påven Urban II om hjälp att försvara sitt hemland från muslimerna som de senaste generationerna erövrat de kristna bysantinska områdena Syrien, Libanon, Palestina, Turkiet och Nord Afrika (Syrien och Egypten hade kristen majoritet tills ca 1500). Muslimerna erövrade även Spanien och de som inte konverterade fick det mycket svårt. När Korstågen utropades hade muslimerna erövrat alla dessa länder och hotade Konstantinopel och Västeuropa. Därför är korstågen helt rättfärdigade försvar av bysans och de kristna som levde under förtryck. Att vända andra kinden till hade inneburit att hela Bysans (nuvarande Turkiet) omedelbart blev muslimskt och att Europa med stor sannolikhet också blivit det och detta, resonerade man, kan inte vara Guds vilja. Givetvis förekom krigsbrott, som i alla krig, men själva initiativet i sig var gott eftersom man gjorde det av välvilja till de ortodoxa massorna i Mellanöstern och Jerusalem där muslimerna förstört Heliga Gravens kyrka och gjort sig skyldiga till fruktansvärda massmord och krigsbrott som finns noterade i historiska skildringar gjorda av olika människor på den tiden. Det onda man kan stoppa men inte stoppar blir man medskyldig till - det trodde man på då.

Tomas Jarvid svarar
23 augusti 2019 – 11:15

Tack för det Linus. Det var kanske inte helt lyckat att illustrera bloggposten med den bilden. Allt händer ju i sitt historiska sammanhang.

Alma-Lena svarar
24 augusti 2019 – 11:15

Tack Linus, en tankeställare inte minst i vår tid.

Mattias Lönnebo säger
23 augusti 2015 – 07:48

I det alla normala situationer ska man försöka vända andra kinden till, men det blir omöjligt när "den andre" missbrukar situationen för att skada och terrorisera. Jag tror inte att Jesus menar att den misshandlade kvinnan ska vända andra kinden till. Eller att medpassagerarna inte fick ingripa på tåget för att hindra en beväpnad jihadist från att begå terrordåd. Det är försoningen som livsväg det handlar om.

Alma-Lena svarar
23 augusti 2019 – 11:15

Helt sant! Vi ska aldrig kräva detta av andra och övergrepp kan aldrig slätas över, speciellt inte av andra än offret själv, men försoningen som livsväg är den enda möjliga att nå himlen på. Allt kan missbrukas, också detta bibelord inget gott är så gott att det inte kan utnyttjas i ont syfte. Som alltid måste vi läsa med den Heliga Ande som vägledare och i kyrkans hela tradition där judendomen är den självklara basen, vinträdet, som Jesus uppenbarar för oss alla i den globala kristendomen eftersom Gud älskar alla människor och hela skapelsen.

Tomas Jarvid svarar
23 augusti 2019 – 11:15

Det här blir ju svårt att uttala sig om eftersom man då genast kanske gör sig till auktoritet över andra. Ingen kan ju bestämma att någon annan ska göra olika uppoffringar, det måste man få ha rätt att bedöma själv. Jesus spetsade väl till orden för att vi ska bli ställda inför ett dilemma här kan jag tro.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.