I harmoni med naturen. Måste vi lära oss leva.
Igår hörde jag på sommar i p1 med Johan Rockström, ledande klimatforskare. Det tycker jag att du också ska göra. Jag tycker att det var ett djupt inspirerande program. Han började visserligen med att beklaga att han skulle komma dragande med den obehagliga sanningen om hur illa läget är med världen, hur nära kollapsen vi är. Programmet slutar ändå hoppfullt. Med att engagerade minoriteter faktiskt förändrat historiens gång förr och med en rad hoppfulla tecken.
Jag har ju skrivit en del skapelseteologi och saker kopplade till klimatfrågan här på Vandra Vägen (kolla etiketten ”skapelseteologi” i marginalen) men Rockström är ju en expert på klimatområdet med specialkunskaper vi nog alla behöver få koll på.
Jag fick en lustig känsla av att Johan Rockström talade precis i såna termer som kristna teologer ofta använder, som att se oss människor som förvaltare (eller kanske faddrar) till skapelsen. På ett sätt talar han väldigt starkt om människans unika plats i världen även om den nu lett oss till katastrofens rand. Vi befinner oss i ”antropocen”, människans tid i jordens utveckling. Den mäktigaste kraften i förändringen av världen är inte väder och vind utan vi. Han talar också väldigt vackert om moder jord som tåligt tagit så mycket stryk och varit så god mot oss men som nu kräver vår omvårdnad.
Allra roligast var kanske att han använde precis samma bild som jag använt här på bloggen, Valet vi står inför nu är vilken värld vi vill leva i. Mordor eller alvernas vattnadal. MIljövänner (och här är likheterna stora med kristna tänker jag mig) får ofta representera ett självplågande liv i majoritetens ögon men i själva verket är det tvärtom. Det är de (vi) som pekar och letar efter vägen till en annan värld, ett annat sätt att leva. Ett bättre, rikare sätt på alla sätt. Den rådande världsordningen har visat sig bankrutt på så många nivåer. Den har helt uppenbart inte kunnat ge oss det vi behöver för ett gott liv för alla.
Rockström talar också om visionernas roll. Att styras av drömmen om vad det är för värld vi vill ha. Där är han också nästan teolog. Hoppets drivkraft är alltid framtiden. Som kristen får vi lita på att vi är i goda händer när vi arbetar för ett annat sätt att leva här och nu.
Vi måste hjälpas åt att hålla klimatfrågan vid liv. Det känns som att det ljusnar på många fronter nu och att det händer mycket. När det väl lossnar kanske utvecklingen går mycket fort. Alla har allt att vinna på det.
Lämna ett svar