I denna lilla serie om Luther har vi nu kommit fram till en av huvudpunkterna i Luthers teologiska program. ”Jesus allena”. Människans ställning inför Gud är i grunden hopplös på grund av synden men genom Guds nåd och det Jesus gjort på korset får vi fritt del i Jesu rättfärdighet.
Luther tänkte sig det hela ganska mycket i domstolstermer så att vi blir friade från våra brott eftersom Jesus tar vårt straff. Det där är nog inte helt lätt att förhålla sig till utan att man får en ganska konstig bild av vem Gud är: Älskar inte Gud oss om inte ett straff utmäts av någon först? Jag tror att det finns många viktiga kompletterande saker att säga om detta och det försöker jag också skriva om här med jämna mellanrum. Det vi måste komma ihåg är i alla fall att den kristna tron säger att Jesus är Gud som blivit människa. Det är Gud som ger av sig själv på korset, älskade har vi alltid varit.
Poängen med ”Jesus allena” är också att det bara är det Jesus gjort som har någon betydelse. Våra försök att göra oss förtjänta av Guds kärlek med egna meriter är bara som att försöka lyfta sig i håret, vi sitter fast och behöver någon som hjälper oss.
Jag tycker den här illustrationen blev väldigt bra (om man tål den här Jesusdockans uppsyn utan att tycka den gränsar mot att vara hädisk); Luther sitter i Jesu trygga famn och det är den grund han står på i sitt liv. Så får vi också ha det. För Jesu skull.
Lämna ett svar