Dagens bloggpost får vara den här bilden från Twitter, En ”att göra-lista”:
Att göra:
Predika evangeliet.
Dö.
Bli bortglömd.
Jag hittade det i den här tweeten, tydligen går det tillbaka på något gamle greve Zinzendorf sagt:
Det är väldigt kärvt men det tilltalar mig också på något sätt. Det är ett annat sätt att tänka än att eftersträva berömmelse. Att vara inställd på att en gång bli bortglömd, kanske kan vi lära oss något av det. Och som kristna kan vi leva med det eftersom vi egentligen aldrig på riktigt bli bortglömda av Gud.
Vad tänker du om detta?
Lämna ett svar