Luther är ”down with the kids”?
Igår hade jag första träffen med årets konfirmander. Bilden ovan med Luther får stå som illustration till hur man kan känna sig som torr präst när man ska knyta an till ungdomar…
Det verkar verkligen vara ett riktigt trevligt gäng ungdomar. Tur i år igen alltså.
Och så har vi täljt vandringsstavar med konfirmanderna. Det var roligt. Ska bli nån sorts pilgrimer av dem också.
En rolig grej med detta med täljningen är att jag fick göra återbesök hos en dopfamilj från nyligen för att ta ner sly tillsammans till dagens konfaträff. Väldigt trevligt och rolig variation i prästarbetet.
Idag är det änglarnas dag i kyrkoåret, helige Mikaels dag. Jag ska leda två gudstjänster och totalt döpa två barn så det blir fullt upp.
”Änglarna” är annars ett ganska svårt tema. Dels finns ju alla som tycker det är ganska flummigt med änglar och undrar om man måste tro på det, dels finns det en del som är lite väl intresserade av änglar och rent av tror på änglar men inte på Gud.
Tur jag har bloggen. Hittade ett bra uppslag till predikan där utifrån ”himmel över Berlin”. Huvudpoängen blir att den kristna tron hävdar att Gud är verksam osynligt mitt ibland oss hela tiden och att himlen är närmare jorden än vi tror.
En tråkig sak i veckan var att vi sålt en av våra bilar och upptäckte att vi i stort sett inte fick något alls för den. Konstigt det där med värde på saker och ting, den rullade trots allt. Med facit i hand hade det varit bättre att ge bort den till någon behövande.
En annan märklig sak i veckan var att jag plötsligt fick tanken i huvudet att det kanske är dags att starta poddversionen av Vandra Vägen, för sånt som skulle passa bättre i det formatet. Det kändes plötsligt som en kul idé. Vad tänker du som läser det här? Tror du på en podd där jag (och kanske nån eventuell gäst) pratar om bibelgrejer och annat?
Vad gör du idag? Skriv en kommentar, eller dyk upp på gudstjänst i Hulared eller Nittorp!
Lämna ett svar