Vad trohet egentligen är


Hur ska det bli med troheten? En lång rad sjömän kysser sina flickvänner och tar avsked för att gå till sjöss.
Hur ska det bli med troheten? En lång rad sjömän kysser sina flickvänner och tar avsked för att gå till sjöss.

I ”kärleksboken” som jag hänvisar mycket till på bloggen just nu stod det något mycket intressant som jag är glad att någon nu satt fingret på åt mig. Om trohet.

Roberth Solomon skriver att ordet ”trohet” (och därmed vad vi menar med otrohet) i vår kultur närmast betyder ”att ha sexuell ensamrätt” till en person. Med att vara otrogen brukar vi i regel mena att ligga med någon utanför ens egentliga parförhållande. Men det är egentligen ett väldigt ytligt sätt att se det.

Jag drar några citat från ”kärlek i vår tid” för att belysa vad Solomon menar:

”Många äkta par som oavbrutet hugger varandra i ryggen föreställer sig paradoxalt nog att de är varandra trogna bara för att de inte älskar någon annan”. (sid 255)

 

”Att begränsa begreppet ”otrohet” till att enbart innebära att man ligger med någon annan – vare sig det är tillfälligt eller med stark känsla – är att göra troheten till ett förbud istället för ett uttryck för kärlek och hängivenhet” (också sid 255)

Istället bör vi tänka att trohet är förknippat med sådant som lojalitet med den man älskar, omsorg om den andres väl och så vidare. Ordet ”commitment” som jag skrev om igår passar nog väldigt bra för att fånga kärnan i troheten skulle jag säga.

Mest intressant är att om vi får en bättre förståelse för vad trohet är så flyttas tonvikten samtidigt från att otrohet är ett förbud (något man av oklar anledning inte ”får göra”) till att framträda som en hjärtpunkt som rör allt i en relation. Något proaktivt, inte bara något jag ska försöka låta bli att göra utan ett aktivt val om hur jag vill se på den relation jag lever i.

Här kan man om man vill fortsätta att tänka vidare kring andra trohetslöften som klosterlöften och prästlöften och sådant och även, tänker jag, om de bibelställen där Gud själv framstår som svartsjuk. I kärleksboken drar författaren en skarp gräns mellan det sunda i att man vill ”äga” den andre och känna att ”det är vi” och mer osunda avarter. I bibeln framställs hela tiden problemen mellan Gud och människa som ett trohetsproblem. Gud är trofast men människorna ger åt andra det Gud skulle fått.

Vad tänker du om allt detta? Skriv en kommentar!

2 kommentarer

Thorsten Schütte säger
6 oktober 2015 – 10:16

Det finns en paradox här: klamrar man sig för hårt fast i att vara trogen varandra hela livet och inte skiljas någon gång - då kanske just detta leder till att man plötsligt ger upp. Bättre då att ta det dag för dag för att förhoppningsvis på ålderns höst i backspegeln kunna konstatera: det höll!

Tomas Jarvid svarar
26 april 2019 – 04:13

Rädsla är ju inte den roligaste drivkraft man kan ha direkt.

Anny säger
6 oktober 2015 – 11:11

Jag ser en röd tråd i alla typer av levnadsregler Bibeln sätter upp. Det handlar om att skydda familjen och främst barn, och det handlar om att inte utnyttja och skada sina medmänniskor, vare sig fysiskt eller andligt.
Ibland är inte sexuell eller amorös exklusivitet det som gagnar relationer mest, ibland blir det ett för stort ansvar och rent av en börda. Är det då trohet eller trolöshet att se bortom tvåsamheten?
Jag lever med tre parallella relationer, tre kärlekar som inte äter av, utan snarare när varandra. Det är noga genomtänkta och uppsatta regler, det ska inte finnas konkurrens mellan männen, och ingen ska ge något som denne inte är beredd att ge av fri vilja.
Överenskommelsen gäller mellan oss, och vi söker oss inte utanför den utan att detta är förankrat. Männen har ingen annan relation till varandra än vänskaplig, och de får naturligtvis söka ytterligare partners om de vill, men de har varit nöjda hittills.
Det är klart att det kan bli krångligt ibland, men vi hade förberett oss för mycket mer gnissel än det blivit.
Mina älskade har inget behov av att hävda sig mot varandra, och det finns ingen anledning för dem att känna att de andras närvaro förminskar eller utmanövrerar dem. Det har gått väldigt bra, och jag är väldigt tacksam för all kärlek jag inte bara får, utan också får ge.
Jag har ett ansvar att inte såra, leka med, utnyttja eller skada dem, få dem att vara lyckliga om jag ska vara värdig den lycka de ger mig.
Jag vet att det finns de som ser ner på vår kärlek och som inte tycker den är äkta eller vacker, och det är väl tillåtet. Jag vet att jag gjort tre män mycket lyckligare och jag vet att Gud ser det. Ingen är bedragen, utpressad, tvingad eller utan val.

Tomas Jarvid svarar
26 april 2019 – 04:13

Välkommen till Vandra Vägen Anny och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det är ovana och ganska utmanande sätt att tänka för mig så du har verkligen gett mig något att fundera vidare på.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.