48% ska leva efter döden


Vi tar spårvagnen som går till... är vi på väg någonstans?
Vi tar spårvagnen som går till… är vi på väg någonstans?

Dikt efter att ha läst statistik i tidningen.

 

48% tror på liv efter döden.

Jag tillhör dem

och till de få procent som tror de ska stå inför Gud.

De andra procenten lever sina liv

och jag kanske aldrig kommer förstå hur.

Kanske de tror att jag söver mig med önskedrömmar

kanske jag tror de lever utan mening.

Den som lever får gissa

den som dör får se.

 

4 kommentarer

+ säger
10 november 2015 – 08:03

Those who have disbelieved and died in disbelief, the earth full of gold would not be accepted from any of them if it were offered as a ransom. They will have a painful punishment, and they will have no helpers. (Quran, 3:91)

+ svarar
10 november 2019 – 08:15

Jag ar fattig men ar rik pa skuld.

+ säger
10 november 2015 – 08:06

A day will come when the whole universe will be destroyed and the dead will be resurrected for judgment by God. This day will be the beginning of a life that will never end. This day is the Day of Judgment. On that day, all people will be rewarded by God according to their beliefs and deeds.

+ svarar
10 november 2019 – 08:15

Jag fruktar Herren.

+ säger
10 november 2015 – 08:22

Men som alltid inleder Koranen - "In the name of Allah , the Entirely Merciful, the Especially Merciful."

Tomas Jarvid svarar
10 november 2019 – 08:15

Det var en liten grupp på 9% som trodde de skulle ”stå inför sin Gud”, sammanlagt mellan religioner i Sverige. Väldigt lite känns det som.

Thorsten Schütte säger
10 november 2015 – 09:30

För många uppväxta i frikyrkomiljön finns det upplevelser och undervisning som även om man senare trott sig ha lyckats göra sig fri ifrån kan komma tillbaka som flashbacks. Jag fick en sådan, en känsla av isande kyla, när jag såg Simpsons-avsnittet som avsluts med domedagen och bortryckandet, minnen kom fram från filmen och boken ”Som en tjuv om natten” som handlar om en ung kvinnas öde som blev kvar på jorden. Boken (enligt förlaget ungdomsbok från 13 år!) läste jag på 70-talet som ett skräckexempel, såg av en händelse filmen i Uppsala på 80-talet i pingstkyrkans källare där den inte visades som skräckexempel, men som allvarligt menad undervisning. Och genom googlandet på nätet har jag förstått att filmen och boken samt flera uppföljare av dessa spökar för många som ett traumatiserande minne, än i dag.
Men nu tycker jag: Vad skulle det vara för Gud som skapar ett universum bara för att en del av dess invånare ska hamna i en evig tortyrkammare? Då har ju Kristus misslyckats?

Tomas Jarvid svarar
10 november 2019 – 08:15

Verkligen dålig Gud i så fall!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.