Vi tar spårvagnen som går till… är vi på väg någonstans?
Dikt efter att ha läst statistik i tidningen.
48% tror på liv efter döden.
Jag tillhör dem
och till de få procent som tror de ska stå inför Gud.
De andra procenten lever sina liv
och jag kanske aldrig kommer förstå hur.
Kanske de tror att jag söver mig med önskedrömmar
kanske jag tror de lever utan mening.
Den som lever får gissa
den som dör får se.
Those who have disbelieved and died in disbelief, the earth full of gold would not be accepted from any of them if it were offered as a ransom. They will have a painful punishment, and they will have no helpers. (Quran, 3:91)
Jag ar fattig men ar rik pa skuld.
A day will come when the whole universe will be destroyed and the dead will be resurrected for judgment by God. This day will be the beginning of a life that will never end. This day is the Day of Judgment. On that day, all people will be rewarded by God according to their beliefs and deeds.
Jag fruktar Herren.
Men som alltid inleder Koranen – ”In the name of Allah , the Entirely Merciful, the Especially Merciful.”
Det var en liten grupp på 9% som trodde de skulle ”stå inför sin Gud”, sammanlagt mellan religioner i Sverige. Väldigt lite känns det som.
För många uppväxta i frikyrkomiljön finns det upplevelser och undervisning som även om man senare trott sig ha lyckats göra sig fri ifrån kan komma tillbaka som flashbacks. Jag fick en sådan, en känsla av isande kyla, när jag såg Simpsons-avsnittet som avsluts med domedagen och bortryckandet, minnen kom fram från filmen och boken ”Som en tjuv om natten” som handlar om en ung kvinnas öde som blev kvar på jorden. Boken (enligt förlaget ungdomsbok från 13 år!) läste jag på 70-talet som ett skräckexempel, såg av en händelse filmen i Uppsala på 80-talet i pingstkyrkans källare där den inte visades som skräckexempel, men som allvarligt menad undervisning. Och genom googlandet på nätet har jag förstått att filmen och boken samt flera uppföljare av dessa spökar för många som ett traumatiserande minne, än i dag.
Men nu tycker jag: Vad skulle det vara för Gud som skapar ett universum bara för att en del av dess invånare ska hamna i en evig tortyrkammare? Då har ju Kristus misslyckats?
Verkligen dålig Gud i så fall!
Att inte tro på helvetet är väl idag ganska okontroversiellt, även bland människor som kallar sig för kristna. Man kan fundera på vägen dit. Den s.k. dubbla utgången har väl varit helt självskriven i kristen tro. Människor har isåf trott fel i snart 2000 år, men vi förstår bättre? Hur gick det till?
Katolikerna säger idag rätt ofta – vet inte om det är alla eller bara en stor del av dem – att helvetet är en evighet utan Guds närhet. Med hans ansikte bortvänt, typ. En light-version? På sätt och vis – kanske inte? det beror väl på hur mycket själen plågas av det, och om detta vet vi intet.
Du som präst förväntas ju vara en nia eller tia på den kristna skalan 😉 så om jag förstår dig rätt att du avvisar hard core helvetestro. Hur funkar det som präst? Finns det någon konflikt eller inte?
Jag bor lite för långt bort för att kunna smyga mig in i din kyrka för att studera hur du väljer att predika på Domsöndagen. :p Hur mycket sense mejkar Domsöndagen utan helvete?
Det här var riktigt spännande frågor Rebella. Jag ska försöka få till en bloggpost någon dag om helvetet för det har jag nog aldrig skrivit om. Jag får samla mina tankar dit. Jag ska försöka föreställa mig att du sitter i bänken och inte säga något för mesigt på domsöndagen. Fast nästa år säger vi, för i år fyller ju kyrkan 50 och allt så det får bli lite tema ”kyrkan” istället.
Lämna ett svar