Josef försonas med sina bröder.
I texterna som lästes i kyrkan förra söndagen står det bland annat om Josef, han som hamnade i Egypten och tydde drömmar. Det står så här om den gripande scenen där han försonas med sina bröder:
’Vi ber dig förlåta oss, dina bröder, vår synd och skuld. Vi har gjort dig mycket ont.’ Så förlåt oss, din fars Guds tjänare, den synd vi har begått!” Vid dessa ord brast Josef i gråt. Sedan kom också bröderna själva och föll ner inför honom och sade: ”Vi är dina slavar.” Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Jag är ju inte Gud! Ni ville mig ont, men Gud har vänt det till något gott. Han ville göra det som nu har skett och därigenom bevara många människor vid liv. Var inte rädda, jag skall sörja för er och era barn.” 1 mos 50:16-21
Om man hört om Josef sen söndagsskolan så är man ju van vid att berättelsen slutar så här fint. Så är det ofta med bibelns berättelser, i alla fall för mig. Tänker man lite till så är det egentligen väldigt märkligt det som sker.
Josef har verkligen väldigt mycket att vara arg på sina bröder för. De har ju faktiskt sålt honom levande som slav och krossat hans pappas hjärta genom att säga till honom att Josef är död. Josef har suttit i fängelse och allt möjligt jobbigt under sin tid i Egypten, allt för att hans bröder inte tålde honom (vilket man egentligen kan klandra pappa Israel för, man ska inte ha favoriter bland sina barn).
Men så har det ju i och för sig gått bra för Josef i Egypten. Gud har varit med honom och han har flutit upp som en kork varje gång någon sänkt honom under ytan. Andra som det gått sämre för hade nog haft svårare att förlåta, när de inte kunnat se att ”Gud vänt det till något gott”.
Det jag tänkt på de senaste dagarna är att det kanske i sig är oväntat att Josef förlåter, att det är något gott att han gör det. Jag hade lätt kunnat föreställa mig motsvarande berättelse i någon annan kultur kring medelhavet där historien slutat med ett blodbad och poängen var att Gud varit med Josef genom att se till att han fick hämnd på sina bröder. Vad tror du? Hur märklig är berättelsen om Josef egentligen, i sin ursprungliga omgivning? Är det ett nytt ideal som trummas in i dessa bibeltexter?
Lämna ett svar