Vågar man sig ut i en så här stor och farlig värld?
Än en gång poesi på Vandra Vägen. Om hjälplöshet. Skriv gärna en kommentar!
I en tillräckligt liten värld
Med små människor omkring och välbekanta fraser
Behöver jag aldrig någon hjälp
Finns den världen? Utom som min egen skapelse?
Om inte jag hela tiden håller väggarna nära mig?
Hjälplös vill jag inte vara
Men världen tränger sig på
Och i stormvinden och oändligheten och ebegripligheten
Väntar Gud
På mig
Kommentera det här inlägget