Bagare under antiken. Dum i huvve nå djävulskt?
Jag är ett av många fans av humorgruppen klungan och radioprogrammet ”Mammas Nya Kille”. En av deras ”figurer” är folklivsfanatikern Job Andersson som brukar dyka upp och tala om olika traditioner och varifrån de härstammar. Här är han från en av Klungans föreställningar:
Job Andersson fäller ständigt omdömet om folk förr att de var, citat:
”Förr i tidn var man ju dum i huvve, nå djävulskt!”
Och det är just det jag tänkt utgå från här idag. Du slarvar väl förresten inte med att titta på klippet? Det är ju jätteroligt ju! Bonuspoäng till den som minns förra gången klungan figurerade på Vandra Vägen (”Klungans perfekta tonalitet”).
Jag tror att vi väldigt ofta tänker så om gamla tiders människor på riktigt. Att de var rätt dumma. Vi kan till exempel tro att de var lättlurade och trodde på konstiga saker som att döda kunde uppstå eller sånt. I själva verket hade de förstås på ett sätt en liknande vardagserfarenhet som du och jag. De visste i alla fall från praktiken att tyngdlagen verkade och att döda förblir döda.
En god regel jag lärt mig när man ska kommunicera med andra människor är att man ska utgå från att de är smarta men att de nästan inte har några förkunskaper alls. Då hamnar man ganska rätt och man slipper ha en nedvärderande attityd utan kan bara konstatera att man själv hunnit läsa på mer. Och det kanske också är en väldigt bra tanke för hur det var med människorna i bibelns värld och i vår egen svenska historia för den delen. Man hade dåliga kunskaper, man hade inte den vetenskapliga metoden och så vidare. Men utifrån sina förutsättningar var man inte dum. Man var smart men saknade kunskaper.
Vad säger du? Ska du tänka så när du läser historia (till exempel i bibeln) framöver? Skriv en kommentar!
Lämna ett svar