Vikten av en ”hederlig begravning”


Att leva och dö som en i den grå massan?
Att leva och dö som en i den grå massan?

Det talas en del om begravningar just nu. Begravningssederna förändras ganska mycket nu som en följd av individualisering och större spridning av ursprungsmiljö och sådant. En trend som många reagerar på är det faktum att andelen som inte alls har någon begravningsceremoni alls ökar ganska snabbt i städerna.

En man i branschen (@elsander på twitter) delade den här artikeln från ett amerikanskt sammanhang med ”10 reasons you must have a funeral” som jag tyckte var intressant och härmed delar vidare.

Något särskilt intressant för mig var när författaren skriver om att fattiga människor internationellt sett ofta lagt och lägger orimligt mycket pengar i förhållande till sina tillgångar på sin begravning. Anledningen ska vara att detta att vara noga med att bli behandlad med respekt, att andra stannar upp för att ta avsked och en högtidlig ceremoni firas, är ett sätt att hävda sitt värde som människa, något som man kanske kämpat hela sitt liv för att hävda.

Jag tänker på Hebbes mamma i Madicken som sålt sin kropp till läkavetenskapen efter sin död men som sedan är ledsen över det eftersom hon inte kommer få ”en hederlig begravning”. Madicken ”köper sedan ut” henne och då blir hon väldigt tacksam. Tanken är just detsamma. Det är förnedrande att bli exploaterad även efter sin död.

Jag tror att det är det här många med mig reagerar på när människor som många gånger varit utsatta och ensamma i livet inte heller får en begravning. Ingen stannar upp. Tiden bara går vidare utan dem utan att någon stannar upp mer än ett ögonblick. Det är inte att hylla det stora i att vara människa.

Som präst har jag varit på en och annan begravning med kanske en eller ett fåtal närvarande. Förr eller senare kommer jag kanske ha en utan någon sörjande alls. Men som medlem i Svenska Kyrkan har man rätt att begravas i kyrkan, ord sägs om den döde, psalmer sjungs, kantorn spelar lika vackert som på stora begravningar för populära personer. Det tycker jag är ett vackert sätt att uttrycka människans värde.

Hur tänker du? Skriv en kommentar!

3 kommentarer

Rebella undrar säger
15 december 2015 – 08:48

Rätten till begravning gällde alla, oavsett medlemskap i kyrklig organisation. Men den som önskar bli begravd av en viss kyrka gör förstås klokt i att vara medlem där.

Debatten om direktkremeringar är en smula förvirrad. Den ökande trenden för sådana gäller Stockholm, staden där kroppen per automatik "balsameras" det vill säga blodet ersätts med formalin tio dagar efter döden utan att anhöriga tillfrågas. Kanhända är direktkremering, följd av någon typ av cermoni vid gravsättning av askan, sättet att gå runt det och slippa formalinet? Det finns för måmga obekanta i den ekvationen för att det ska kunna bedömas.

Jag är mer störd på att anhöriga kan bestämma att graven tas bort efter så lite som 25 år. Det är lite samma sak tycker jag. "Du angår ingen" (men vad vet syskonbarn i annan stad om det?)

Fattiga lägger oproportionerligt mycket pengar på fina kläder vid tillställningar och så överlag. Har man inte råd med fint hus har man åtminstone råd med fin klänning. Det är först vid välstånd som människor börjar klä ner sig med jeans till fest. Är övertygad om att samma oproportionalitet gäller även bröllop.

Tomas Jarvid svarar
15 december 2019 – 08:15

Säkert så. Bra inpass. Jag har fått mycket att tänka på från dig om det här Rebella!

Simon svarar
15 december 2019 – 08:15

Den som inte är medlem i någon kyrka har väl ändå rätt till en borgerlig begravning. Men jag undrar: ingår rätten till begravningsofficiant, dvs. någon som leder den borgerliga begravningen? Eller behöver de anhöriga betala för detta om de inte orkar göra det själva?

Rosa säger
15 december 2015 – 08:53

Hmm jag är inte så säker på att jag vill ha en begravingscermoni, för jag tycker nog att tid och pengar ska läggas på levande än döda. Jag vill nog mer att det ska plantera ett träd på min grav, sjung psalm 730 och sen har de picknick med te och scones. (fast detta är ju ochså en form av ceremoni)

Tomas Jarvid svarar
15 december 2019 – 08:15

Jag håller helt med om att det är väldigt mycket pengar inblandade kring begravningar och störs ibland av det. Nu har ju jag en fast ordningar att hålla mig till vid begravningar och det tycker jag är väldigt skönt. Annars tänker jag i de flesta sammanhang jag ska säga några ord i att det framförallt är viktigt ATT något sägs och att man på det sättet stannar upp. Hur är en senare fråga.

Rebella undrar säger
16 december 2015 – 03:24

Sen kan man ju tycka att begravningen utan gäster i sig självt är sorglig och närmast pinsam.

För ett par århundraden utfördes såväl vigslar som begravningar normalt i anslutning till söndagens gudstjänst, och var naturligt en angelägenhet för en vidare krets. Idag läser vi ju inte ens begravningsannonser längre, inte vi i storstäderna iaf. När vår gamla mellanstadielärare eller fotbollstränare begravs vet vi ofta inte ens om det, och kan inte välja att gå.

"Min egen begravning", Kjell Höglund.
https://www.youtube.com/watch?v=9n7I3NvhPO4

Från jord är du kommen och jord ska du bli,
och det får du finna dig i.
Att grubbla på döden är idioti,
för den som lever får si.

Tomas Jarvid svarar
16 december 2019 – 08:15

Ligger mycket i det.

Som präst kan jag inte begrava på något annat sätt än efter vår ritual. Läge att kolla upp hur det funkar så man vet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.