Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Historiens slut

Historien är slut när allt ordnat sig? Här är från krigsslutet på första världskriget.

Historien är slut när allt ordnat sig? Här är från krigsslutet på första världskriget.

 

År 1992 utropade professor Francis Fukuyama i USA historiens slut. Han menade att då nu både nazism och kommunism som ideologier gått under och det liberala demokratiska väst stod ensamt kvar som alternativ så hade historien nått sitt mål. Idéstriden var över.

Det är en fascinerande tanke att historien kunde ta slut mitt i tiden. Sen har det ju onekligen inte varit helt odramatiskt efter 1992 så ryktet om historiens slut är betydligt överdrivet. Tiden därefter har ju präglats av terroristhot mot demokratin och det är väldigt tydligt att inte alla är nöjda med ordningen som den är.

För något år sedan skrev jag här om att historia faktiskt är en teologisk uppfinning. Tanken på att tiden kan vara som en berättelse med handling, mening och mål. Som är på väg mot något sluttillstånd, kommer från den judisk-kristna tanketraditionen. Där har man hela tiden talat om tidens slut då alla konflikter ska bli lösta och Guds rättfärdighet råda.

Även om Fukuyama kanske hade fel så kanske han också hade rätt också? Särskilt nu när känslan av demokratins seger vänts i känslan av att den inte heller hade svaret på allt. Var det inte mer än så här med livet? Jag föreställer mig att den här tanken på att tiden rymmer mening och är på väg mot ett mål har en allt svagare ställning idag. Människor ser kanske fortfarande på sitt eget liv som en berättelse med början och slut och som ska fyllas med mening men ”den stora berättelsen” är förlorad för många. Att våra livsberättelser hänger ihop med någon större övergripande berättelse som ger mening. I den meningen kanske historien är slut?

Jag har också stött på tanken på flera ställen att vi faktiskt lever i framtiden istället. Att vår värld är så myllrande av förändring och mångfald att vi inte kan ta in allt. Vi måste inte vända blicken framåt för att få svindel över människans situation utan det räcker att försöka få grepp om vår samtid för det. Också på det sättet kanske Fukuyama hade rätt?

Vad säger du, tror du på historia fortfarande? Kommer det bara att vara människor med religiös eller ideologisk övertygelse som gör det nu framöver?

Kommentarer

4 svar till ”Historiens slut”

  1. Profilbild för Thorsten Schütte
    Thorsten Schütte

    Det finns ju två ytterligheter. Den ena när livet uppfattas som cykliskt, allt upprepar sig, utan början eller slut, finns i många religioner och filosofier utanför de abrahamitiska religionerna. Den andra ytterligheten är en linjär rörelse, bara åt ett håll och förutbestämt. Verkligheten är väl någonstans däremellan, en skruvlinje eller så?

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      ”Inget är nytt under solen” samtidigt som framtiden är öppen. Typ

  2. Profilbild för Tobias
    Tobias

    Kanske var Fukuyama bara lite tidigt ute? Det mest dramatiska med de dagarna vi lever i idag är att se hur fattigdom och elände utrotas på bred front. Ofta ser vi motsatsen i nyheterna men lyfter man blicken en aning är det remarkabelt: fram till för hundra år sedan levde 80 % av jordens befolkning i absolut fattigdom. Detta var mänsklighetens normaltillstånd.
    Sen hände något och nu lever mindre än 10 % av oss i absolut fattigdom. För första gången i mänsklighetens histora lever vi inom räckhåll till att alla människor ska kunna äta sig mätta och leva ett anständigt liv. Så om inte historiens slut, nog går vi in i en ny historisk epok i varje fall.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Jag lyssnade på Johan Rockströms vinterprat och tänker att vi nog står inför alldeles enorma nödvändiga förändringar mot en hållbar planetskötsel. Intressant det du skriver om. Det borde det talas mer om.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.