Herdabrevet ”skakad, inte rörd” av Per Eckerdal
En sak som hängt med när jag bytte tjänst och blev präst i Dalstorp är att jag också bytte stift från Skara till Göteborg. Nu är det verkligen allra längst ut i Göteborgs stift och jag har ännu så länge inte varit med på några stiftsarrangemang så jag har inte riktigt grepp om stiftet än men nu har jag i alla fall lärt mig vad biskopen heter (Per Eckerdal) och läst hans herdabrev (Skakad, inte rörd, ett herdabrev till kyrkans folk i Göteborgs stift. Jag tar framförallt med mig två tankar från den boken.
Andlig kyrka
Eckerdal gör en historisk tillbakablick och påpekar att för några hundra år sedan var kyrkan mer eller mindre sammansmält med resten av samhället. På 1600-talet var det ett och detsamma att vara svensk och döpt medlem i statskyrkan. Först 1843 fick vi borgliga kommuner som var åtskilda från församlingarna, innan dess var det samma administrativa enhet. Det här är något jag i regel brukar tänka tillbaka på med förfäran. Så konstigt att få i uppdrag att skriva ut soldater i krigstjänst för att man är församlingspräst!
Men det andra perspektivet är att det är i den här processen av att skilja världsligt och andligt (som säkert går från Descartes till upplysningstiden och så vidare) som man började skilja ut kyrkan som något som mest hade med ett sidoområde i livet att göra, de ”andliga frågorna”. Biskopen frågar sig nu om den tiden kommer bli en historisk parentes och Kyrkan ska hitta en ny och bättre roll i vårt samhälle. Jorden är ju Herrens med allt vad den rymmer, Gud är intresserad av mer än själar.
Kyrkan som drama
Biskop Eckerdal försöker sig också på att ge en ny bild av vad Kyrkan är. Det finns många bilder i nya testamentet med kyrkan som kropp, tempel, folk och så vidare men denna bild finns inte där. Biskopen tänker sig Kyrkan som ett drama.
Kyrkan är en väv av händelser och relationer genom århundraden och årtusenden och över hela jorden. Det är en väldigt dynamisk bild av Kyrkan och jag tycker om den för att den hjälper mig att se rätt på det jag gör i församlingens vardag. Även om det är ganska odramatiskt när jag sitter på något möte eller leder en gudstjänst eller besöker någon så är det en liten, liten episod i det stora drama som är Kyrkan. Det som händer där hänger samman med allt annat.
Det var två ganska olika punkter men jag ska försöka bära med mig dem och fundera vidare på dem. Vad tänker du när du läst om dem? Talar de till dig?
Lämna ett svar