Franciskus och de fyra evangeliernas tillkomst


16 NEBBIA ST JEAN AIGLE OMBRE CHAMBERYMAB
Johannes jobbar på sitt evangelium.

I min församling har vi med Johan Engvalls hjälp en serie föredrag om den helige Franciskus liv och gärning. Senaste gången kom föreläsningen in på en intressant sak angående Franciskus berömmelse.

Enligt Johan skrevs det redan strax efter Franciskus död flera olika versioner av hans livsberättelse. Det var som att varje författare tyckte att det fattades något i de andras redogörelse så att han ville skriva en egen utifrån sitt eget perspektiv. Ibland var det till och med samma författare som bättrade på sin redan skrivna text för att det var något viktigt som inte kommit med. Riktigt hur många texter det blev vet jag inte men det är i alla fall många nog för att nutida historiker ska ha mycket möda med att diskutera fram vilka händelser som är historiskt säkra och vem som läst vem av de andra författarna innan han skrev sin egen.

Det här är också en stor anledning till att det forskas väldigt mycket mer kring Franciskus än kring andra som var berömda vid samma tid. Materialet är rikt.

Det som är väldigt intressant är de stora likheterna med hur man diskuterar kring de fyra evangeliernas tillkomst. Det är lätt att föreställa sig att det gick till på ett liknande sätt när berättelsen om Jesu liv skulle sättas på pränt. Det fanns en stor mängd människor som tagit intryck av Jesus personlighet, gärningar och predikningar, och som dessutom hade funderat mycket på den teologiska innebörden i Jesusberättelsen.

Nu tänker vi oss hur det blev när Markus skrev ner sitt evangelium och Lukas och Matteus läste det. De tyckte om vad de läste men tyckte förstås också att det fattades viktiga händelser eller saker (som författare måste man förstås göra ett urval eftersom Jesus rimligtvis hann säga och göra massor under kanske tre år som kringvandrande predikant) som de ville ha med. De skrev alltså om evangeliet och lade till det de tyckte fattades. Till detta kom också Johannesevangeliet som inte valde lika tydligt att bygga på de andras texter utan skriva mer fritt ur sitt eget perspektiv.

Till detta så finns det ett myller av mer eller mindre konstiga ”evangelier” som det enligt Tomas, Judas, Maria Magdalena och så vidare och som man hör talas om ibland som exempel på sådant Kyrkan censurerat bort i sin maktgalenhet. Sanningen är kanske troligare att de avvek för mycket från den bild de som stått Jesus verkligt nära gav och därför inte var så trovärdiga.

I alla fall:

Precis som i fallet Franciskus finns det utifrån en historisk person som berört många plötsligt en mångfald av nedteckningar. Teologer kan nu gräla till tidens slut om vad som är den historiska kärnan och hur evangelierna förhåller sig till varandra. Det vi lite oväntat kan konstatera är dock att det faktum att vi har fyra evangelier inte alls ger anledning att tvivla på historiciteten hos Jesus. Det är tvärtom. Ingen skulle ju säga att Franciskus inte funnits eftersom det är så många som grälade om den sanna innebörden i hans liv?

5 kommentarer

Rebella undrar säger
2 mars 2016 – 11:35

Brukar evangeliernas antal anges som argument mot Jesu historicitet?

Rebella undrar svarar
3 mars 2019 – 02:16

Som argument mot biblicism är det nog mer hållbart.

Tomas Jarvid svarar
3 mars 2019 – 02:16

Ibland stöter man på folk som argumenterar utifrån alla motsägelser i bibeln och evangelierna stämmer ju inte överens i alla detaljer så på det sättet kan det fungera som argument mot bibelns trovärdighet. Men jag håller med om att det snarare är ett argument mot biblicism.

Markku Hirn säger
2 mars 2016 – 12:08

C S Lewis jämförde olika evangelier med sportjournalister vilka skrev var och en egen redogörelse i var sin tidning. Han var ju en som hade forskat medeltidssagor och -myter och ansåg att evangelier var mycket långt ifrån uppbyggda som myter vad som gäller som struktur och innehåll.
Problemet med dom senare evangelierna är, att författarna till dom kan använda viss genuin information, men det sker mer som argument för deras egen agenda.

Tomas Jarvid svarar
3 mars 2019 – 02:16

Jag har hört motsvarande jämförelse mot vittnespsykologi. Om 4 vittnen säger exakt lika tar man det som intäkt på att de är i konspiration och pratat ihop sig snarare än att de är extra trovärdiga. Det är svårt att bena ut ens på vilket sätt man skulle kunna hitta autentiskt material i de mer gnostiska evangelierna men det innebär ju inte att folk inte försöker. 😉

Alma-Lena säger
3 mars 2016 – 04:12

Mot Jesu historicitet används en lång rad omständigheter som i fallet med vilken annan antik person som helst anses som bevis för deras existens,även antalet evangelier. Av någon anledning finns många som anser att parametrar som i alla andra historiska sammanhang räknas som rent svammel, typ en fullständigt osannolik kristen konspiration (Jesus-myten) som trovärdiga. Jag tror det beror på att det är mer utmanande för oss om Jesus har existerat än om Kleopatra har det.

Tomas Jarvid svarar
4 mars 2019 – 02:16

Amen på det. Jag kan förstå att många värjer sig för Jesu anspråk men hans historiska existens gör man sig bara dum om man förnekar.

Johan Engvall säger
3 mars 2016 – 06:19

Det är alltid svårt med debatter kring om personen verkligen fanns. Det finns flera personer som vi är osäkra på om den har existerat men som många tar för givet ex. bröderna Grimm, Shakespeare etc. Det som talar för att både Franciskus och Jesus fanns är inte endast evangelierna eller ca de 15 texter om Franciskus utan också icke-religiösa texter samt eller muslimska källor för Franciskus del.
Det som jag tycker är mer intressant är personernas storhet i sin samtid, vilka ofta kan bli överdrivna efter deras levnad. Jag skulle gärna veta mer om Johannes Döparens roll och hur "stor" han var.

Tomas Jarvid svarar
4 mars 2019 – 02:16

Det ska jag fundera mycket på. Bibelns författare verkar lite besvärade över det faktum att Johannes är den som döper Jesus. En möjlighet är att Johannes döparen stämde bättre in på förväntningarna på en profet än Jesus och att han stötte bort en hel del genom att inte bet sig som man tyckte det borde vara. Även om de kanske var stora snackisar i gamla palestina så var det ju ändå en väldigt liten nation sett i det stora hela.

Alma-Lena säger
5 mars 2016 – 06:37

Mandéerna och några andra små (ofta gnostiska) rörelser som följde Johannes Döparen finns ju ännu kvar men de hotas nu av total utplåning av IS härjningar i Mellanöstern. Här kan man läsa mer: http://www.dagen.se/deras-religion-%C3%A4r-p%C3%A5-v%C3%A4g-att-d%C3%B6-ut-1.217353