Dagens bloggpost är ett litet stycke egen poesi.
I min Faders hus
har jag inget att bevisa
måste inte vara duktig
för att ha en plats
men jag vill
förvalta arvet
Dagens bloggpost är ett litet stycke egen poesi.
I min Faders hus
har jag inget att bevisa
måste inte vara duktig
för att ha en plats
men jag vill
förvalta arvet
Vackert och tänkvärt!
Tack Bengt!
Jag blir provocerad sedan lång tid tillbaks när predikanten kommer med dom fraserna: ”Kom som du är” eller ”du duger som du är”. Det finns viss tröst i dom orden för dom som sådant behöver, men problemet med självkritiken kvarstår och dessutom man hoppar över kravet att göra bot.
Ånger och botgöring är förutsättningar för att göra sig mottaglig för nåden och förlåtelsen.
Hur skult det vara att skala ner dikten: I mitt Faders Hus har jag en plats/Och jag vill förvalta min del av arvet.
Hej Markku
Man kan förstås hävda att detta med att ”jag inget måste bevisa” ingår underförstått i föräldrabilden. Jag känner annars igen mig i din inställning, det blir konstigt att tona ner allvaret i det man har att komma med alltför fort. Jag tror ändå att man först måste lära känna Guds godhet för att det ska kunna bli någon förbättring i oss.
Lämna ett svar