Brottaren och den fria viljan

Viljans kraft?

Jag lyssnade på radion av en händelse och så var det tydligen ”filosofiska rummet” just du. De pratade om fri vilja. En dansk filosof menade att vi egentligen inte har någon fri vilja även om det ter sig så för oss. Egentligen följer vi bara våra biologiska behov det vi gör är förutbestämt av vår historia.

Men så var det en till i studion. Han pratade om när han tränade. Han tränade på hög nivå och sa att både kropp och tanke helst brukar vilja stanna och vila efter ett tag men med sin viljekraft så kan man ändå fortsätta. Därför var han helt säker på att han hade fri vilja eftersom han gick emot det som kändes som det enda rätta. Och jag tyckte nog han var mer övertygande än den danska filosofen som sa motsatsen.

Det roliga var att det visade sig att han egentligen var brottare på elitnivå som gästade programmet. Och så var han helt klart filosof.

I morgon är det palmsöndag och Jesus går vägen mot korset.

Han väljer själv att gå upp mot Jerusalem där han sätter igång en kedja händelser som kommer leda till korsfästelsen. Han har fri vilja att gå emot allt som verkar smart för egen del.

Jag kan undra över hur fri vilja jag har egentligen. Ibland kanske jag har kraft att gå emot strömmen men ofta inte. Den kristna teologin menar ju också att människans vilja är skadad. Vi förmår inte att alltid vilja andra väl även om vi önskar det. Den vilja Gud har gett oss har fastnat i mig och mitt. Med mina läppar stämmer jag in i bönen ”låt din vilja ske” och jag menar också varje ord jag säger men det är heller inte lätt att verkligen leva efter det.Vad vill jag med min vilja? Vad har jag för mål egentligen?

Hos Jesus ser vi viljan hos en människa utan synd. En verkligen mästarvilja. Han har mängder av tillfällen att vackla och falla av från kursen men han vet vad han måste göra och han håller fast vid det.

Redan den gamle Tomas a’Kempis sa ungefär att ”många vill kallas kristna (så var det på hans tid) men få vill bära hans kors”. Vägen till korset är inte lockande för någon av oss även om det är den kristnes väg att följa sin mästare.

Jag ber att vi denna påsk som nu snart börjar får lära känna Jesus mer och lära oss mer om att hämta styrka hos honom. Hör vi ihop med honom så kan också vår vilja bli hel i hans närhet. I Kristus.

Tankar på det? Skriv gärna en kommentar!

19 mars, 2016

Kommentarer

13 svar till ”Brottaren och den fria viljan”

Camilla

19 mars, 2016

Justja, det var ju det Filosofiska rummet jag skulle lyssna på, passar ju bra en lördag morgon! Den fria viljans vara eller inte vara är fascinerande. För kyrkan, eller tron, är dess existens viktig. Augustinus löste bekymret med sin predestinationslära och den fria viljan, om jag förstår det rätt, med tidens hjälp, Gud kan se alla tider samtidigt, och vet, på det sättet existerar inte fri vilja för att någon vet. Det tycker jag var ett rätt smart sätt att se det (även om jag inte är med Augustinus i tron framstår han som ytterst intelligent (i alla fall i Bekännelser, som är det enda jag läst av honom)).

Men att man _tror_ att man har fri vilja, att man kämpar emot det som man tror är ens egentliga vilja, kan ju inte ses som ett bevis för den fria viljans existens … vår upplevelse är kanske detsamma som ”ekvationerna”. Eller så är den kamp vi kan uppleva mot viljan ett uttryck för adaptiva parametrar i systemet/ekvationerna. Att friktionen övervinns. Antag att man ska knuffa ett tungt föremål över golvet, man provar med en viss kraft, den funkade inte, man provar med lite mer kraft, och övervinner friktionen. Vår upplevelse av kamp är kanske anpassningen till friktionen (densamma som föremålet känner, som kommer att flyttas).

Äsch, vad jag menade är att den upplevda viljekampen kanske är en del av det deterministiska skeendet, att bevisa den fria viljans existens eller icke-existens måste ses som en extremt svår uppgift eftersom vi är ”i” världen.

Intressant är det hursomhelst.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  19 mars, 2016
  
  Hej Camilla. Jag har tänkt på samma invändning som du och det är helt klart mycket tyngd i den. Problemet med att resonera så är att man kanske släpper all koppling till vår vardagserfarenhet som ogiltigförklaras och det kanske är en svår väg att gå in på?
  
  Roligt att du hittat hit, hoppas du ska trivas!
  
  Svara
Markku Hirn

19 mars, 2016

Undrar varför den tredje positionen är så opopulär nämligen att viljan är relativt fri eller har en relativ frihet.

Vi hade inte överelev om vi inte hade valmöjlighet i kritiska situationer och varit verklighetsorienterad oavsett biologiska och/eller kulturella betingelser.

Samtidigt styrs vi av biologin t ex när det gäller hunger, sex, strävan till en social position, empatin , hatet , passion , beredskap offra oss för dom närmaste osv.

Alla starka affekter , vilka är dels biologi dels biologiska reaktioner till yttre och inre stimuli styr oss , men den vardags erfarenheten är, att vi har en viss förmåga att välja om vi följer affektens tvång eller inte.
Alla moraliska krav utgår ifrån detta att vi skall motstå affekternas skadliga verkan och vi i mångt och mycket gör så.

När vi identifierar oss med någon ideologi inklusive religion blir det en styrfaktor i livet som begränsar att välja fritt.
Den spekulativa frågan är intressant för dom som gillar sådant, resten av oss måste orientera oss i den yttre och inre verkligheten som finns.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  19 mars, 2016
  
  I kyrkohistorien har man ju varit rätt förtjusta i antingen-eller över huvud taget men det är svårt att komma ifrån att det rimligen handlar mer om perspektiv vad vi kan dra för slutsatser. Har för dålig koll här men kanske att katolikerna har mer en sådan syn än den lutherska?
  
  Svara
Lena P

19 mars, 2016

Jag tror nu att vi alla har våra kors att bära, även om vi kanske inte alltid gör det av fri vilja.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  19 mars, 2016
  
  Nej det är ju inte alltid man kan välja själv. Däremot kan man välja att se det som ett kors tänker jag.
  
  Svara
Simon

19 mars, 2016

Undrar hur mycket diskussionen om fri vilja påverkas av att det är mycket trevligare att ha fri vilja än att vara determinerad. Det är ju ingen som kan diskutera frågan utan att beröra huruvida man själv kan välja saker eller inte.

Svara
1. Tomas Jarvid
  
  19 mars, 2016
  
  Det verkade lite så i programmet också, som att den danska filosofen tyckte det var lockande på något sätt att vara utan fri vilja. Rent filosofiskt måste det vara knepigt att argumentera för frånvaron av fri vilja (och att vi är lurade att tro att vi har det) för den iden kan ju knappast vara falsifierbar?
  
  Svara
  1. Rebella undrar
    
    19 mars, 2016
    
    Jag lyssnade faktiskt om på programmet. Det är ett av de mest intressanta Filosofiska rummet jag hört.
    
    Danskan är inte filosof utan vetenskapsjournalist med mera. https://en.wikipedia.org/wiki/Lone_Frank
    Hon pratade mer utifrån egna erfarenheter. Den manlige prästen däremot var med i egenskap av filosof, han har disputerat i det ämnet (faktiskt just på en fria viljan, om jag minns rätt).
    
    Som jag tolkar Lone Franks poäng finns det i vår kultur ett överbetonande av den fria viljan – och dessutom skiljer vi inte mellan vår bedömning av saker och vår vilja. Jag väljer kaffe, jaha, för att jag vill det. Hur fritt är mitt val att gilla kaffe? osv. Det snurrade fort ner sig i nån metafysik som jag inte vet hur mycket det tillför, i detaljerna.
    
    Det tilltalande är väl, i hennes fall, att om allt är fria val så har hon på något sätt valt att ha en man som dör i cancer. Det har hon ju, på ett sätt: hon valde en man, han dog. Hon hade kunnat välja annorlunda, eller hur. Om allt är fri vilja och inget slump… men just diskussionen om fri vilja tyckte jag var den svåraste delen av programmet, och den mindre intressanta.
    
    Även om det inte är helt självklart, det där med människans fria vilja. Hela vårt rättssystem etc. utgår från det, vi kan rimligen inte ha system som utgår från något annat – och likförbaskat. Hur fri vilja hade de som växte upp under Hitler att göra andra val än de gjorde?
    
    Uga, det här trasslar fort in sig.
    
    Svara
    1. Rebella undrar
      
      19 mars, 2016
      
      Jag tolkar henne som att hon svängt över. Framgångsrik människa som tror hon har kontroll på livet upptäcker att i väsentliga delar har hon inte det. Sen formulerar hon sig kring det – på ett kanske något överdrivet sätt, ibland.
      
      Men men. Jag ska inte förvänta mig dissektion av hela programmet här! Förstår att du bloggade utifrån en minnesbild av en detalj, gott så.
      
      Svara
      1. Tomas Jarvid
        
        20 mars, 2016
        
        Lite pinsamt men det var ju bara ett brottstycke jag hörde i farten. Jag kanske skulle ta och lyssna en gång till jag också.
      2. Rebella undrar
        
        20 mars, 2016
        
        Äsch nej, helt okej med brottstycken i farten. I mina resonemang blandar jag nog f.ö. en smula ihop vad Lone Frank och prästen-filosofen sagt.
Rebella undrar

19 mars, 2016

Påminner om en diskussion i en gammal, jag minns inte om det var Teologiska rummet eller Filosofiska rummet. *letar* vänta. Pratar vi faktiskt om samma program?
http://sverigesradio.se/sida/avsnitt/682934?programid=793
I så fall är mitt minne av det rätt mycket annorlunda än ditt. Det du säger kan förvisso ha ingått, människor hinner ju säga rätt mycket på trekvart. Men programmets fokus var nog ändå i vilken mån man kan styra sitt liv. Det utmynnade väl ungefär i att elitidrottaren tyckte att han nått dit han nått av egen kraft – medan den som fått riktiga snytingar av livet menade sig vara utsatt för slump och otur. Vi kan styra litegrann, menade hon, men annars är vi som om vi flyter på en badring i en flod med strömt vatten och stora vågor. Vi kan plaska lite till höger och lite till vänster, men det allra mesta kan vi inte styra.

Typiskt, tycker jag. Jämför hur samhällets toppar alltid menar sig ha kommit dit av egen kraft. Att de jämförelsevis kommer från på olika sätt priviligierade bakgrunder, det är inget de tar med i sina ekvationer.

Det är vad jag minns av programmet, och vad jag tog fasta på. Fri vilja låter väl som ett utmärkt sidoämne att komma in på, men gjorde de det har jag inget minne av det. Det är heller inget jag ligger vaken och grubblar över på nätterna, så…

Svara

Lämna ett svar Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.