Jesus på koptisk ikon
Här är min predikan från igår. Jag tror att den är betydligt kortare än vanligt men det passade bra just igår på ekumenisk gudstjänst och annat. Håll tillgodo.
Palmsöndagen 2016
Det finns ett uttryck som jag funderat en hel del på inför palmsöndagen. Att krypa till korset. Jag hoppas vi är överens någorlunda om vad det betyder. Det har något förödmjukande över sig. Den som kryper till korset tvingas ge efter och gör en prestigeförlust. Som en politiker som gjort något illa och så stormar det tills man för ”göra en pudel” och erkänna sitt fel.
Det ligger i själva uttrycket att det inte är särskilt roligt att krypa till korset. Man gör det för att man inte kommer undan längre, det är det som återstår när man förlorat.
Söndagens tema är ”vägen till korset”, det är likheterna däremellan som satt igång mina tankar. Jesus är på väg mot sitt kors. Det kanske bara är han som vet det, de mäktiga i Jerusalem kanske redan har det som mål, det vet vi inte, men Jesus vet det. Han har sagt det redan innan de gick mot staden.
Jesus är väldigt speciell på den här punkten, att han vet vad han har att vänta om han går den här vägen till slutet men han gör det ändå. När han ridit in i staden gör han omedelbart något provocerande genom att för en stund hindra ordningen med handel med offerdjur i templet. Sen är bollen i rullning och alla mäktiga är emot honom. Det framstår som att Jesus visserligen är offret i dramat men det är också han som tvingar fram hela händelseförloppet. Han går in i faran medveten om vad som väntar.
Som en slags omvänd variant av att krypa till korset kanske. Han har en mängd tillfällen att dra sig ur på vägen och välja en enklare väg men han gör inte det.
Vart är det han rider? Han rider in i staden Jerusalem men jag tycker vi kan tänka lite i bilder. Jag tänker mig att staden kan stå för mitt hjärta. Eller för mänsklighetens tillstånd. Där i staden finns de som tar emot honom med palmblad och lägger sina mantlar för hans väg. De som längtar efter räddning, förändring. De har hört om vad han kan göra och de tar emot honom med öppna armar. En sådan sida finns det i mig och i dig och i de flesta av oss skulle jag tro. Hosianna –Gud hjälp oss! Välsignad är han som kommer i Herrens namn.
I staden finns också de som är mer tveksamma. Det är de som inte vill att något ska förändras i staden. Det kanske är de som är rädda för vad Jesus kommer få syn på hos dem om han får komma in, eller så är det sådana som har mycket att försvara. Privilegier, ställning, status. Den som klättrat högt vill inte att allt ska störtas om. När Jesus väl kommit in Jerusalem och börjar röja där så höjs snabbt ropen om att han borde korsfästas, skaffas ur vägen. Han är för farlig. En sådan sida finns också i mitt hjärta. Och i ditt tror jag. Och i de flestas. Vi förstår att om kungen får komma in så kommer han inte vilja att allt förblir som det alltid varit. Det kan vi längta efter men också skrämmas av.
Sådan är Jesus. Mycket god, men också förfärande stark. Vi kan stå där ambivalenta. Denna påsk tycker jag att vi ska försöka söka oss längre fram i folksamlingen kring Jesus. Försöka se ordentligt vad han gör och vem han är för då tror jag att nyfikenheten och längtan får överhanden mot rädslan. Vi anar att han är god och vill oss väl, att han är vårt hopp.
Att Jesus gick till sitt kors av egen vilja. Vad betyder det för oss? Många kristna har hittat styrka i detta när de tvingats bära olika kors i sina liv. Det är ingen skam i att möta svårigheter och lidande för vi är i gott sällskap av Jesus själv. När vi måste krypa till korset och erkänna våra felsteg eller brister, då får vi lita på att Jesus inte ryggar undan från oss då heller, han skyr inte några kors som vi har att krypa till och det vet vi för att det kors som han är på väg för att ta på sig är just ditt och mitt kors. Han vill räknas som brottsling för att vi aldrig ska behöva tro att det är sista ordet om oss.
Lämna ett svar