Eftersom jag ju använder mig en hel del av sociala medier i kyrkans tjänst så faller det sig naturligt att jag hela tiden läser på för att lära mig använda kanalerna bättre. Jag hittade den här boken på biblioteket i Ulricehamn, ”#BliDigitaltSmart” hette den. Nu har jag också läst den och funderat lite på vad vi i kyrkan kan ta med oss från den.
Boken går en efter en igenom de största sociala kanalerna, såsom Facebook, twitter, Youtube och så vidare och deras respektive förutsättningar och vad man måste tänka på för att nå framgång där. Det mesta var nog sådant jag redan snappat upp här och där under åren men det fanns en del nytt också förstås. Jag ska inte gå vidare in på det konkreta innehållet i boken utan snarare frågan:
Vad vill Kyrkan uppnå med sociala medier?
”Konvertering” är medieordet för det man vill uppnå när människor kommer till ens hemsida. Att de ska köpa något, ladda ner något, gilla något, prenumerera på något etc. Ordet sätter fingret på frågan om vad vi vill att det vi gör på internet ska leda till.
Den luriga frågan för mig är förstås på vilket sätt Kyrkan kan tänka som företagen på sociala medier och var det skiljer sig åt. För det mesta vill vi ju inte sälja något? Det skulle i så fall vara sälja in evangeliet då.
Likheterna är dock stora. Företagen håller som bäst på att lära sig att vi i mångt och mycket mentalt sållar bort ”säljiga” reklamgrejer. Vi låter inte lura oss så lätt. Istället handlar social medier mer om att odla relationer och engagemang.
Jag har talat en del med en internetvän som säger att hans församling fått mer gudstjänstfirare sedan de började lägga ut mer material på Facebook. Detta som en följd av att de visar mycket bilder just från sina gudstjänster. Det är ju roligt både för den som brukar gå i gudstjänst ofta och för den som gör det mer sällan men känner varmt för sin församling. Och den som aldrig går dit får i alla fall en positiv bild av hur det skulle vara att gå dit. Men poängen är att det inte räcker att bara lägga ut gudstjänsttider och snygga planscher (tror jag i alla fall) och information. Det krävs ett innehåll som kan engagera och främja relationen till gudstjänstgemenskapen i fråga.
Jag startade nyligen en facebooksida för Dalstorps församling och tänker just nu att precis som man håller kontakten med gamla vänner och ser vad som händer i deras liv (och stärker vänrelationen även om man inte ses så ofta) så kan relationen till församlingen stärkas om man märker av den i sitt flöde då och då så att man har anledning att tänka på den lite oftare. Man blir mer engagerad. Relaterar till den oftare än man annars skulle göra. Den blir en viktigare del i ens vardagsliv (vare sig man brukar vara med i alla som händer i församlingen eller mer sällan).
Nu ska jag inte skriva längre. Du kan vända dig till grannen nu och diskutera kort om vad det är vi vill med de sociala medierna i kyrkan. På kort sikt och på lång sikt. Eller skriv en kommentar. Jag är idel öra.
Lämna ett svar