Idag vill jag dela med mig av något som hände i min församling igår. Vi hade besök av Brigitta Klasson från Lerum som först träffade våra konfirmander med föräldrar och sedan allmänheten för att berätta om sina erfarenheter av att överleva koncentrationsläger och sedan ändå leva ett gott liv och vara till glädje för många andra tack vare sina erfarenheter.
Brigitta bär sina 85 år väl och är en fantastisk historieberättare som vet att knyta ihop trådarna i sin berättelse på ett suveränt sätt. Historien är också fantastisk. Från mörkaste mörker då hon berättade om de övergrepp hon och andra fått utstå i ryssarnas koncentrationsläger, till hur hon fick livet åter och vad hennes tro spelat för roll i hennes liv.
Mitt emellan föreläsningarna ledde jag annandagsmässa i Dalstorps kyrka och predikade om lärjungarna som fick se Jesus. Det var starkt att få ha Brigittas föredrag just i påsken. Det är ju en berättelse om hur det goda segrar i en fullkomligt hopplös situation. En sådan berättelse som inte viker för det mörka men som ändå kan ge hopp. Finns det något viktigare?
Lämna ett svar