En som är både ock. Eh. Katt och medeltida värsting.
Man ska inte använda sina egna barn som exempel i predikningar och annat så nu tar jag mig själv som barn som exempel istället. Fast det här gäller nog alla barn mer eller mindre.
När jag var liten och pratade om vad jag skulle bli när jag blev stor minns jag det som att jag hade en väldigt lång lista på framtida yrken. Bonde och jägare låg nog högst men även fiskare och att köra ålandsbåten fanns med. Resten av listan minns jag inte längre men den innehöll nog i stort sett allt som verkade det minsta kul att testa. Präst fanns dock inte med för det hade jag nog ingen tanke på att man kunde bli. Eller att det kunde vara roligt på något sätt för den delen.
Det fanns inga problem med att vara både ock, varför skulle det vara det?
Jag tänker att det här är väldigt intressant just för att vi sällan gör så när vi är vuxna. Tvärtom. Eftersom jag är en sådan som gillar böcker är jag inte en sådan som gillar sport och eftersom jag är en som gillar katter gillar jag inte hundar. Vi har vant oss att istället dela upp världen i antingen -eller.
Jag läste i vintras på barockbloggen (som drivs av Vandra Vägens trogna kommentator Alma-Lena) om det fantastiska i ordet och. I att hålla ihop saker istället för att dela upp dem. Världen är vävd i ett stycke men vi människor bär kluvenheten i oss alltsedan ormen lurade oss i Edens lustgård och vi fick ett nytt sätt att se på världen. Det är till exempel viktigt i den kristna tron att hålla ihop att Jesus är Gud och människa eller att han på samma gång är full av nåd och sanning.
Nu tänker jag att allt detta kanske hänger ihop med vad det innebär att ”bli som ett barn” som Jesus säger att vi ska.
Barnet kännetecknas ju dels av detta sammanhållande och men också av det som hänger ihop med det -kreativitet och nyfikenhet. Fråga vilken kreativitetsmänniska som helst så får du höra att vi tänker fler och ovanligare tankar ju mindre vi bromsar oss med idéer om vad som är rätt sätt att kombinera olika saker på. Här har vi kanske något av Guds avbild i oss. -Glädjen över allt gott i denna värld och nyfikenheten på vad man kan göra med det.
I så fall hänger ju tron verkligen ihop med att bli som barn igen. Öva oss i att se på världen utifrån och istället för eller.
Låter det här vettigt eller bara flummigt? Skriv gärna en kommentar!
Lämna ett svar