Till innehåll på sidan
Tomas Jarvid

Prästen som döljer sitt tvivel

Spelar inför folk. Nu ska man se självsäker ut så är det i stort sett i hamn.

Spelar inför folk. Nu ska man se självsäker ut så är det i stort sett i hamn.

Dagens dikt är inspirerad av Rebellas tankar om prästen som någon som tror å församlingens vägnar. Det har satt igång mina tankar och nu blev det en dikt. Alltså fortfarande tvetydigt och oklart men kanske är det ofta bäst så? Hoppas den kan vara till glädje.

 

Prästen som aldrig låter sin egen kamp och sitt tvivel skina igenom – vem liknar han mest?

 

Politikern eller ekonomen som ständigt tvärsäker motar undan varje antydan om kejsarens nakenhet?

 

Eller läkaren som aldrig kan vara helt säker i sina beslut

men som inte har något annat val än

att skriva ut den behandling hans kunskap

säger passar bäst?

 

Kommentarer

12 svar till ”Prästen som döljer sitt tvivel”

  1. Profilbild för Lena P

    Nu har jag inte hunnit läsa mer än början på Rebellas blogg. Jag håller inte riktigt med om hennes syn. För mig känns det alltid som en lättnad när präster vågar tala om sina egna tvivel. Alla tvivlar väl ibland, och om en präst kan tala om sina tvivel känner jag mig mindre misslyckad för att jag ibland har perioder av tvivel. Jag tycker för övrigt alltid det är bra om prästen lyckas vara personlig i sin predikan. Då går orden från hjärta till hjärta liksom.

    1. Profilbild för Rebella undrar

      Jag känner inte igen mig i det du ser som ”Rebellas syn”, Lena. Tycker jag redogör för flera stycken olika, och ser problem med samtliga. Det verkar Tomas också göra, om jag tolkar hans dikt rätt (vilket jag kanske inte gör).

      1. Profilbild för Tomas Jarvid

        Vem vet egentligen hur man ska tolka en dikt 😉

    2. Profilbild för Tomas Jarvid

      Så är det nog. Ärlighet är bra. Men vi har också båda sidor i oss samtidigt. Det är lika sant att vi tror som att vi tvivlar. Det var en bra kommentar att liturgin och gudstjänsten är det som får bära tron. Där får jag som präst gå in och bejaka det jag tror på liksom alla andra. Sedan är tvivel också verkliga och predikan kanske är rätta platsen för att visa något av dubbelheten. Tänker jag.

  2. Profilbild för Markku H
    Markku H

    Rebellas blogg återge en stor psykologisk saning . Trons resa börjar och i mycket stort grad upphålls med hjälp av prästens eller någon annan religiös auktoritetes tro ,deras religiös leverne, tolkning av tron och deras teologisk tänkande.

    Församlingslivet bygger på det ömesesidiga stödet som man kan få när man själv har en lågperiod. Man lutar sig mot dom som sitt på trons väg på det torra.

    Fallet med Ulf Eklund och Mona Sahlin är exemplar på reaktioner när den ikoniska gestalten sviker och inte håller för dom tillskrivna måttet.Kollektiv förvirring och djup depression senare som följd.
    I ett mindre sammanhang säjälavårdaren som sviktar framkallar en katastrof som ibland kan få obotliga följder.

    Egentligen det märkligt att så många av dom klarar sig livet ut.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Prästen behöver sin församling minst lika mycket som tvärtom tror jag.

      1. Profilbild för Markku H
        Markku H

        Håller verkligen med. Intressant att jag har inte stött på en sådan självinsikt från prästhåll tidigare.

        1. Profilbild för Tomas Jarvid

          Jag fick lära mig det i en bok av Henri Nouwen så äran tillkommer honom. En revolutionerande tanke närmast.

  3. Profilbild för Markku H
    Markku H

    Skall naturligtvis vara Ulf Ekman och inte Eklund

  4. Profilbild för Kerstin Gross
    Kerstin Gross

    Jag håller mig helst på avstånd från människor som säger sig äga hela sanningen. Att kunna leva med att inte veta allt, men ändå kunna veta mycket om en del och utifrån det fatta sina beslut, så har vi väl alltid levt. Och det är bra, tänker jag. Tänk så tråkigt att aldrig bli överraskad.

    1. Profilbild för Tomas Jarvid

      Ödmjukhet är ju ofta en rätt bra grej.

      1. Profilbild för Kerstin Gross
        Kerstin Gross

        För många år sedan hade Dagens Nyheter en artikelserie som hette ”Med en våt nos i asfalten”. Så vill jag att det ska kännas, helst varje morgon.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.