Petrus & co. när de blev kallade till lärjungar.
Här kommer en berättelse som är helt och hållet påhittad men som ändå handlar om Jesus och lärjungarna. Och visst rymmer den en hel del sanning också. Den är ganska lik ”sagan om bonden och moroten”, lyssna gärna på den också.
Jesus och hans lärjungar var ute och gick. Jesus bad dem vid ett tillfälle att plocka upp stenar från marken och bära med sig. Det gjorde de också. Petrus, som tyckte det var en konstig idé och som inte ville slita ut sig i onödan tog en väldigt liten sten.
När de gått en ganska lång väg stannade Jesus upp och när lärjungarna tittade på sina stenar såg de att dessa hade förvandlats till bröd. Fast Petrus brödkaka var ju förstås väldigt, väldigt liten eftersom hans sten varit så liten. Brödet var gott att äta vid vägkanten.
Efter ett tag bad Jesus dem om samma sak igen. ”Plocka upp stenar och bär med er”. Den här gången tog Petrus upp en JÄTTESTOR sten som han knappt kunde bära med sig över huvud taget.
Men när Jesus stannade andra gången så förblev stenarna stenar och blev inte bröd. Och han talade till Petrus och sade:
”Förstår du vad som hänt Petrus? Den första stenen bar du för min skull (fast den var liten) och när du gör något för mig så blir det bröd av det. Den andra stenen bar du för din egen skull och av det blir det inget bröd utan förblir sten”.
Lämna ett svar