Svenska Kyrkans biskopar skrev för ett tag sedan ett biskopsbrev om diakoni. Diakoni är ett sånt där kyrkiskt ord som kan vara svårt att begripa helt. Vi har ju vigda diakoner i kyrkan och de arbetar framförallt med olika sorters hjälpverksamhet och att stötta människor som är utsatta på ett eller annat sätt. Men ordet diakoni är egentligen grekiska och betyder ”tjänande” så det är inte alls något som bara angår specialanställda.
I kyrkan talar vi ibland om ”det allmänna prästadömet” och menar då att ingen människa egentligen står närmare Gud än någon annan. Eftersom vi alla har samma del av Guds nåd så är vi sedan dopet på sätt och vis ett slags präster. Vi får alla be och vi får försöka tolka Bibeln och tillämpa den i våra liv (konstigt att jag inte har någon bloggpost om detta, det får jag fixa).
Det biskoparna skriver i sitt brev är att vi kan tänka likadant om diakonin. Att vi på ett sätt alla blev diakoner i och med dopet. Inte som jobb men vi delar alla uppgiften att omsätta vår tro i handling i våra liv. Att vara kristen handlar mer om att älska sin nästa än det handlar om att filosofiskt förstå allting. Därför är vi diakoner.
Vad säger du om det här? Det är ju i sak inget nytt men det kanske väcker nya tankar? Skriv gärna en rad!
Lämna ett svar