Vargen som inte blev dömd

Rembrandts dramatiska bild av Jesus och kvinnan som skulle stenas.

Igår var en häftig dag som predikant. Jag hade i ärlighetens namn inte haft särskilt mycket tid att skriva predikan men tror jag fick en del gudomlig ledning. Bara en sån sak som att jag använde exempel från Bamse utan att i förväg tänka på att kyrkan skulle vara full med barn (för ett dop), det passade ju som hand i handske. Jag tyckte också att det faktiskt landade i ett riktigt gott evangelium, åtminstone för mig själv men jag tror även för andra. Predikan som den verkligen blev i tal var nog vassare än det som står i skrift här men så är det ju ofta. Hoppas du kan ha glädje av detta.

Vargen som inte blev dömd, 4e efter trefaldighet 2016

Det är mycket vi tror att vi vet om hur saker funkar som kanske faktiskt inte alls stämmer. En sak som de flesta av oss är helt övertygade om är att om någon gjort något dåligt så kan den personen lära sig en läxa och bättra sig om han eller hon får höra ett sanningens ord om sig själv. En utskällning som minst, ett straff kanske ännu hellre. Skäms man så kan man ändra sig.

Problemet är att det tydligen inte stämmer. Vi blir tillplattade förstås om någon skäller ut oss men det blir inte alls lättare att bättra sig. Tvärtom faktiskt. Vi går in i någon låsning och så kommer vi inte ur vårt beteende. Vänlig uppmuntran av det som är gott brukar fungera mycket bättre. Ett ständigt aktuellt exempel är Vargen i Bamse som är riktigt elak, världsmästare i elakhet till och med, som fått höra att ”en gång tjuv, alltid tjuv”, och så har han trott på det lite för mycket, vi gör ju ofta det, och så har han tagit till sig att han är ett hopplöst fall. Ooch frågar man lille Skutt så borde han få ett kok stryk så han lär sig, men bamse säger att ingen blir snäll av stryk, man blir snäll av att någon är snäll emot en och att man får vara med. Vi blir på något sätt ofta den vi är i andras ögon. Hopplöst fall, eller någon värd att satsa på.

Detta med att ”inte döma” är ju lite knepigt för brott ska ju dömas och så men det är nog mest andra slags domar bibeln talar om. Att inte döma ut utan söka försoning och en väg framåt.

Folket kommer till Jesus med en äktenskapsbryterska. Vi får anta att det finns en man någonstans som också är en äktenskapsbrytare men han klarade sig tydligen undan. Och vi får intrycket att det är en fälla för Jesus, de är inte så värst engagerade i kvinnans öde, utan vill se om han kan slingra sig ur det här. Antingen är han slarvig med lagen, eller så har han ett lika hårdhjärtat förhållningssätt till uttolkningen till den som de fariséer han kritiserat. Och dessutom skulle han bryta mot lagen eftersom romarna bestämde i riket och endast de hade rätt att döma någon till döden. Jesus, vad ska vi göra nu då? Svara!

Jesus ritar i sanden. Svarar inte på en stund. Sedan säger han ”den som är fri från synd ska kasta den första stenen”. Han säger inte att lagen har fel, det är brott mot Guds vilja som begåtts, men han riktar sedan blicken mot dem som står där. Vem har rätt att vara domare? Det står nog ingenstans i toran att det ska vara syndfria människor som stenar andra men ändå.

Jag tänkte vi kan leva oss in lite i de olika personerna i berättelsen, tänka det som att vi var de.

Först har vi Jesus själv. Det har sina begränsningar att se sig själv i hans skor men ändå. Det händer allt ganska många gånger att någon kommer med domar över andra och vill ha ens åsikt om dem. De vill ha svar på om vi tänker fördöma eller om vi tänker släta över. Jesus visar en tredje väg. Att så långt det går avstå från att döma eftersom jag faktiskt inte är rätt person att kasta några stenar, jag som helt säkert på det ena eller andra sättet, sitter i glashus. Han avvisar dessutom de andras domar. Får dem att skämmas över sina hårda ord. Det hade kunnat vara en scen från vilket fikarum som helst där fördomar och andra domar flyger i luften.

Sedan kan vi tänka oss att vi är folkhopen. De som Jesus ställer jobbiga frågor till. VI kan ju alltid gå på om att det är klart att någon rättvisa måste skipas ibland, hur ska det annars gå men Jesus har inte heller sagt något annat, han frågar oss –fäll du bara domar när det är din uppgift att göra det. Det är inget roligt i att döma. När är det din uppgift att döma? Vem har gett dig den? Är du kvalificerad? När står det i vägen för den uppgift du FAKTISKT har, att älska din nästa?

Till slut får vi tänka att vi är kvinnan. Det är klart att folkhopen går hårt fram mot henne och inte bryr sig så värst mycket om hennes öde. Det är också så att det inte står något alls som antyder att hon skulle vara oskyldig, även om vi kan tycka straffet är groteskt grymt. Vi får leva oss in i det och tänka att vi själva också står med skuld i livet. Vi har del i världens synd. Hon blir konfronterad med det hon gjort. Och Jesus får hennes domare att lägga ner sina stenar. Och när hon inser att om någon där med rätta skulle kunna döma henne så är det han så avstår även han från att döma. Han ger en ny chans istället. Han tror på att detta inte är sista ordet om henne. Han vet vem hon skulle kunna vara om allt vara annorlunda, och sätter henne på det spåret. Gå. Och synda inte mer.

Det är lätt att vi fastnar i oss själva och hur duktiga vi är jämfört med andra som är värre eller bättre när vi hör det här men jag tror att berättelsen mest finns där för att det är en mäktig bild av hur Gud är mot oss genom Jesus Kristus.

Det är egentligen vad Jesus gjort för oss alla. Tystat åklagarsidan och sagt att ”vi är med honom”, istället för att döma oss väljer han hellre att ta alla tänkbara konsekvenser själv för att vi ska få livet åter, ett liv skänkt av honom.

(idag är vi samlade till dop för Alfred. Han får ta på sig den vita dopdräkten idag och det är ett löfte om Guds trofasthet. Det är Jesu kläder, allt det som Jesus gjort gäller för oss. Vi är kallade till att älska Gud och älska vår nästa som oss själva. Och det klarar vi inte av utan mycket gudomlig hjälp. När det går dåligt då får vi ta till oss samma ord som kvinnan i berättelsen: upp igen, försök igen. Man kan säga att dopet är ett uttryck för tro, även om Alfred är liten och får växa i att förstå mer med tiden så får han ett löfte att hålla sig till idag, Gud är att lita på för Jesus har visat ända till korset hur mycket han är beredd att offra sig för vår skull. Men som vi hört i Jesu ord till kvinnan handlar det kanske också om att Gud tror på oss.

DOP kring detta? Gud är den som ser mer i oss. Klär oss i sina kläder, tar vår plats

De äldre gick först. Må det vara sant om mig

Insprängd i johannesevangeliet

Stena någon

Vad händer när vi avstår från domen?

Domarstolen

Döma som motsats till att älska

Skam gör att vi INTE kan förändras

Jesus tar skampålen åt oss

Om vi är upptagna med att döma, hur ska vi då hinna älska varandra?