Jesus på berget. Ännu en gång.
Här kommer som utlovat några riktigt intressanta saker jag inte hade plats för i min predikan i söndags på Kristi förklarings dag. Ett minibibelstudium kan man säga. Jag är kommentarserie KNT stort tack skyldig i detta.
I predikan talade jag om det som händer på berget som att slöjan mellan himmel och jord rycks bort och lärjungarna kan se Jesus som den han verkligen är. Det är faktiskt det som är den direkta betydelsen av ”uppenbarelse” på grekiska. ”Apokalyps” handlar om att avtäcka något och visa upp det. Som i engelskans ”revelation” eller på sitt sätt vårt ”uppenbara”.
Det där med slöjan står omnämnt både i den gammaltestamentliga läsningen om när Mose tar emot budord på berget Sinai. När han kommer ner igen strålar han av himmelskt ljus mer än vad folket kan uthärda (sedärja, också ett inslag av gudomlig strålglans!). Så han får ha ett tyg över huvudet (en mask står det faktiskt till och med). Paulus i episteltexten gör sedan i mitt tycke en lite ful tolkning av det men det kan vi lämna därhän.
Judiska tolkningar
Det är i alla fall intressant hur judarna själv tolkat detta med strålglansen kring Mose. De har en tendens att dra väldigt vardagliga lärdomar ur väldigt upphöjda händelse. Av detta med strålglansen kring Mose kan vi tydligen dra dessa två slutsatser:
1. Det är alltid ok att ge en gåva utan att berätta det för den man ger den till. För så gjorde ju tydligen Gud själv genom att ge strålglans till Mose utan att han visste om det.
2. När man gifter sig ska brudgummen betala för upprättandet av bröllopskontraktet (nåja, det där är ju inte så aktuellt i vår kultur). Eftersom Gud ”betalade” med förhärligande av Mose sedan denne skrivit ner budorden på tavlorna (Gud är alltså brudgummen här).
En text där många texter klingar med
Som det ofta är i bibeln så myllrar berättelsen om förklaringsberget av hänvisningar till andra bibelställen. Det ska jag försöka hjälpa till med att peka ut här.
Det finns också mycket att säga om att Jesus står där med Mose och Elia. I predikan nämnde jag att detta att de står och talar med Jesus liksom de talat med Gud på berget Sinai i varsitt tidigare äventyr ger en stark antydan om Jesu verkliga identitet.
Mycket är sig likt mot när Mose fick budorden. Det är ett moln över bergets topp (som Mose går in i på sjunde dagen liksom detta är ”sex dagar senare”).
När Mose dör får folket ett löfte om han ska följas av en profet lika stor som han (5 mos 18:15). Den profetian ligger nog också med i bakgrunden här. Jesus och Elia står och pekar på den de på sitt vis har förebådat, här är han som är profeten efter dem. För de som läste sitt gamla testamente på grekiska så heter Mose direkta efterträdare Jusua precis samma sak som Jesus (nämligen Yeshoua) eftersom det är samma namn. Josua var den som följde direkt efter Mose och förde folket in i det utlovade landet. Det säger oss också något om hur vi ska se på Jesus när vi läser detta.
När Gud talar från molnet citerar han för övrigt bibeln. När han säger ”detta är min son” så citerar han psaltarpsalm nummer 2 där de orden sägs om någon mäktig gestalt som insätts som kung. Inte så långt ifrån det de ser tänker jag mig. Men rösten säger ju egentligen ”min älskade son” vilket enligt min bibelkommentar är ett återkommande uttryck i berättelsen om hur Abraham ska offra sin älskade son Isak. Det antyds alltså både att Jesus är kungen som ska ha makt över allt och att han ska offras.
Till sist funderar jag lite på om detta att det sker på den sjunde dagen (liksom Mose får gå in i molnet den sjunde dagen) kanske ska leda tankarna till uppståndelsedagen då Jesus förhärligas på ett annat sätt?
Ungefär så kan det ofta vara att titta närmare på bibeltexter. Ibland blir man inte klokare för det men det finns alltid mycket att fundera på. Hoppas det här varit till glädje för dig.
Lämna ett svar