Den rike dåren. Han glömde det man måste minnas mitt i rikedomen.
Tidigare i somras var jag i blåbärsskogen och kom hem med många blåbär och en dikt om girighet. Jag hade tänkt mycket på hur svårt det är att lämna alla dessa bär kvar i skogen och skrev om det. Sen fick jag en kommentar här som jag tänkt mycket på. Det handlade om ifall det verkligen är så bra att hålla på att göra såna kopplingar till den kristna tron hela tiden utifrån sådant man möter i livet. Det kan väl verka ganska depressivt att hela tiden gå och fundera över människans syndfulla tillstånd får man verkligen säga.
Och jag håller med förstås. Det är nog betydligt viktigare att glädja sig över skapelsens skönhet och rikedom än att nagelfara sin egen dålighet.
Nu har jag i alla fall varit i skogen igen och återvänt med lingon som ligger i mina lador… i min frys menar jag förstås. Men mina tankar när jag frös in dem och kände mig rik gick ändå till Jesu liknelse i Lukasevangeliets 12e kapitel. Om mannen som bygger sig större lador och känner att han har koll på livet när han i själva verket inte kan veta om han lever i morgon. Och så muttrade jag något till mig själv om ”din dåre, allt detta kan så snabbt tas ifrån dig, minns det när du fryser in dina bär.”
Och man kan tycka att det är deprimerande att tänka så men ändå inte. Jag tänker ändå att det är var just så Jesus tänkte sig att vi skulle göra. Med sin lilla berättelse om mannen med ladorna tror jag att han ville göra en koppling mellan känslan av rikedom och att livet är något omtåligt vi inte kan ta för givet. Så att varje gång vi tänker glädjer oss över det goda ska vi också påminnas om vår sårbarhet.
Lite som det sägs om forna romerska krigsherrar som rullade genom rom på segerparad men som samtidigt hade en slav som stod bredvid och viskade i deras öra ”kom ihåg att du är dödlig”.
Med oss människor är det en gång för alla så att vi är både stora och små på samma gång och det är när vi lyckas komma ihåg det som det goda också kan vändas i tacksamhet och lovsång till Gud.
Så tänker jag. Hur tänker du?
Lämna ett svar