Kom ner därifrån Sackaios!
Här är som utlovat min predikan från i söndags. Framförallt utifrån evangelietexten med Sackaios som klättrar upp i trädet för att se Jesus. Jag tycker själv att det här var en ganska svår predikan att få till och ibland är det så att det är då det blivit riktigt bra. Ibland motsatsen. Det får du bedöma, jag dröjer hur som helst kvar i tankarna kring en del av det jag sagt och funderar vidare på det. Hoppas det här blir till glädje för dig.
Predikan 21 efter tref 2016, samhällsansvar. Mässa i Nittorps kyrka
Det här är en väldigt välbekant berättelse som man kanske lärt sig i söndagsskolan och så och då får man ibland vara lite extra på sin vakt så att man inte gör det för lätt för sig utan även försöker vara en vuxen när vi hör i Sackaios.
Sackaios har ett namn som människorna i staden måste uppfattat som ren ironi. Det betyder ”rättfärdig” –en som har ett liv enligt Guds vilja. Och så var det verkligen inte med Sackaios. Han var nog på alla sätt personen som de andra i Jeriko älskade att hata. I och för sig var det nog också så att man kunde vara hemligt avundsjuk på honom för hans rikedoms skull men det var också så att han var någon att se ner på. Dels för att han var en dålig människa. Han var någon slags chef över tullindrivarna i Jeriko och som det varit i många länder i större delen av människans historia så förstår man att den som sitter på en sådan position är en korrupt person. Som gör sig rik på sin position. Och så fick man också se ner på Sackaios för att han var så kort. Det här tänker jag mig tog fram några av de mindre goda egenskaperna hos folket i staden. Här var någon som man hade anledning att se ner på moraliskt och känna sig bättre själv i jämförelse, och att han sedan också hade en rikedom att vara avundsjuk på gjorde nog att det var ännu roligare. Då kan man ju se ner på någon och låtsas att det är av moraliska skäl och dölja de där lite mindre smickrande anledningarna som avund och så. Och att han var kort var ju perfekt för alla som ville se honom som en löjlig figur. Nu var nog verkligen inte Sackaios Guds bästa barn heller och han förtjänade nog en hel del kritik. Om någon hade sagt till stadsborna att ”om 2000 år kommer miljarder människor känna till en person från den här staden, gissa vem?” Då hade noll röstat på Sackaios. De hade nog också blivit väldigt arga och tyckt att det var orättvist om de hade vetat.
Sackaios själv. Tyckte nog inte heller så mycket om Sackaios misstänker jag. För han tar faktiskt ganska stora risker för att förändra sitt liv. Han vill se Jesus. Rika människor tänker ju i regel en hel del på sin värdighet och Sackaios gör ju något rätt ovärdigt. Han klättrar i träd för att se Jesus. Kom nu ihåg att en sådan som Sackaios, om vi ska vara ärliga, nästan inte kan göra något rätt. Vad han än gör så är det något folk kan vrida och vända på och kritisera honom för, helt enkelt för att de inte vill tycka om något han gör. Självklart riskerar han att bli hånad om han blir upptäckt. Och sedan kommer folk aldrig glömma utan fortsätta häckla honom. Men han gör det han gör ändå.
Sackaios måste vara nyfiken på Jesus. Vad han hört om Jesus vet vi inte men vi kan gissa att han hört ett och annat just om Jesus och tullindrivare. Det har hänt flera gånger tidigare i evangeliet att Jesus får kritik för att han är i ”dåligt sällskap” av tullare. Han har visst en gammal tullindrivare bland sina lärjungar till och med. Och han har berättat liknelser där en tullindrivare kunde bli rättfärdig inför Gud. Sackaios var ett hopplöst fall i de flestas ögon. Kanske också i sina egna för det är inte lätt att leva med att vara avskydd av så många. Jag tänker mig att han till slut tyckte han hade mer att vinna än han hade att förlora på att försöka lära känna denne Jesus.
Vi vet inte om det är folkhopen eller Jesus som ser honom först däruppe. Det vi kan vara säkra på är att Jesus ser mycket. Han genomskådar Sackaios, ser vad som ligger bakom det han gjort. På något sätt vet han vad Sackaios heter så någon har nog viskat till honom. Jesus genomskådar också folkhopen. Han vet att de inte kommer tycka om det här, de tycker ju inte om Sackaios. De vil nog ärligt talat inte ens veta av att han bättrar sig, då har de ju inte rätt att hata honom lika mycket sedan.
Och Jesus bjuder in sig till Sackaios. Och det händer underliga saker.
Inte långt före det här i lukas evangelium står det en annan berättelse om en annan rik person som kommer till Jesus. Den andre är en ung man som skijer sig från Sackaios på så sätt att han är en mycket bättre människa efter vad man kan se. Han följer Guds bud i allt. Jesus säger till honom att det fattas en sak. Han ska sälja allt han äger och ge till de fattiga och sedan följa Jesus. Och då står det att den rike ynglingen går bort bedrövad för han ägde mycket.
Sackaios är någon slags motsats till honom för han går motsatt väg. Han har gjort så mycket ont i livet men mötet med Jesus får honom att helt självmant ge hälften av allt han äger till de fattiga och ge igen fyrdubbelt till de som han lurat på pengar. Jag funderar fritt igen här men jag tänker mig att Sackaios är mycket äldre och har hunnit genomskåda sin egen rikedom. Han har ägnat många år åt att klättra uppåt och bli rikare för att få ett gott liv men till slut har han märkt att stegen han klättrat på står mot fel vägg. Det han verkligen vill ha och behöver finns inte att hämta i rikodomen och makten. Han behöver klättra ner. Få ett annat sätt att leva. Och Jesus är den som visar oss vägen.
Det där med att ge fyrdubbelt igen finns på ett ställe i Toran, moselagen. Om man kommit över något på orätt sätt ska man ge tillbaka det plus 50% av värdet i ”böter” eller vad man ska säga. Men om man stulit boskap så ska man ge igen fyr eller femdubbelt. Sackaios visar att han nu betraktar det han gjort tidigare som stöld. Jesus talar ju också och säger att :
”Idag har räddningen kommit till detta hus. Han är också en son till Abraham och människosonen har kommit för att söka det förlorade och rädda det.”
Sackaios har omvänt sig. Han följer Guds vilja igen. Inte för att alla folkets försök att få honom att skämmas fungerade utan för att han mötte Jesus. Mötte en som ville honom väl. Han har fått sin verkliga värdighet som människa återupprättad.
Det här är förstås en berättelse om Sackaios behov av att omvända sig och vända åter till ett sätt att leva som är gott och rättfärdigt. Det finns nog många av oss som kan känna igen sig i det. Att vi måste klättra ner från olika höga hästar, sluta sträva efter sådant som vi tror vi ska få lyckliga och meningsfulla liv av men som inte funkar och istället sträva efter att visa generositet och omtanke och tilltro och gästfrihet mot alla. Omvända oss till Jesu väg och tro att vi möter honom därnere snarare än någonstans uppe.
Men den här gången när jag återvänt till Sackaios för vem vet hur mångte gången så tänker jag ovanligt mycket på den där folkhopen. Den som inte ville väl egentligen. Där står vi också ofta många av oss och hittar fel hos andra och tycker det är mysigt att känna sig åtminstone bättre än någon. Och det är inte något bra. Hade inte Jesus kommit dit hade sackaios aldrig förändrats eftersom ingen egentligen brydde sig om honom. Även till oss i folkhopen går det ett skarpt ord om att vi måste omvända oss och ta Jesus som följeslagare och förebild. Sluta hålla varandra nere. Börja hålla varandra uppe.
Episteln idag handlar om att inte göra skillnad på människor. Men att det där inte är någon teoretisk grej om vilka ”värderingar” vi har eller så utan handlar om hur vi faktiskt gör mot varandra. I gammaltestamentliga läsningen stod det om att inte glömma de fattigaste utan påminna sig om att ”mina förfäder var ju faktiskt slavar i Egypten” eller om man säger så: det kunde lika gärna varit jag.
Omtanke om de svaga går som ett rött garn genom hela bibeln. Jesus påminner oss om att det finns många sorters människor som behöver en chans. Det blir svårare om det är någon vi inte alls tycker om eller kan önska välgång åt men Jesus släpper oss inte av kroken så lätt. Han säger att även skurken Sackaios är barn till Abraham. Även han är älskad och viktig och behöver upprättas.
Dagens rubrik är ”samhällsansvar”. Frågan om vad som är den kristna kyrkans uppgift i samhället är stor och svår men visst måste det hänga ihop med att ta Jesus som föredöme. Se värdet i varje människa. Och för vår del misslyckas med det, sätta oss på höga hästar, komma ner igen när Jesus kallar oss till att äta med honom. Vid nattvardsbordet alldeles snart möts alla människor som jämlikar. Bordsgäster som alla är lika efterlängtade. Där, i gemenskapen med Jesus, finns den kraft kyrkan kan ha att bidra till det goda i vår trakt, vårt land och vår värld. Där fick syndaren Sackaios namn tillbaka sitt rätta innehåll. Genom det Jesus gjort blev han en rättfärdig. Det blir vi också. Vi står i rätt relation till Gud. Sen får vi försöka leva efter det.
Lämna ett svar